Jazzintensiv majvecka i Stockholm

Se det var en jazzvecka som hette duga. Först bjöd KMH (Kungliga musikhögskolan) in allmänheten till sina elevers examenskonserter på Kägelbanan vid Mosebacke under namnet New Sound Made. Det var gratis inträde under kvällarna tre (19-21 maj). Och för att lugna alla eventuella tvivlare: återväxten är synnerligen god. En anmärkningsvärd hög andel elever hade egna kompositioner på programmet.

Samtidigt sålde 13-mannabandet Snarky Puppy från USA ut Fasching under två kvällar (20-21 maj). Deras oemotståndliga sväng och saliga blandning av jazz, funk, northern soul och världsmusik har vunnit mången lyssnare, med all rätt. Dessvärre följdes ett särdeles uptempo och tätt första set av ett något avslaget och torrt andra set. Bandet hade vunnit markant på att ha koncentrerat konserten till ett set i stället. Redan en timme före öppningsdags ringlade kön lång utanför Fasching: så det finns hopp även för jazzetablissemangen.

Och helgen 23 – 24 maj var det så dags för det årligt återkommande Huddinge jazz & blues i sköna Sjödalsparken, för 23-e året, även det gratis för allmänheten: Mer jazz åt folket! På sedvanligt vis var fredagen vigd åt bluesen: Lisa Lystam, Lill Lindfors och ingen mindre än den klassiskt skolade världsstjärnan Barbara Hendricks, som numera bor i Sverige, sjöng roots, blues, latin, evergreens, spirituals och standards.

Lördag var jazzdag. Redan klockan 15 sattes sig en av världens ledande ensembler (efter blott två plattor) Shai Maestro Trio på scenen i solskenet och rev av en trekvarts superspelning. På tok för kort.

Tyngdpunkten låg på senaste tokhyllade plattan Road to Ithaca. Nästkommande skiva (som planeras ges ut under hösten nästa år) spås samma dignitet och tyngd. Efter det inledande, något trevande, obetitlade stycket från nya plattan spelar de ännu en ny komposition, Painting, inspirerad av en målning som givits Shai. Därefter följer en hyllning till Shais syster Gal, inledningsspåret på Road to Ithaca. Sen en komposition av batteristen Ziv Ravitz som andas lite drum’n’bass: Invisible Thread. Efter ett ynka extranummer blir den naturliga frågan: har Huddinge någonsin hyst bättre jazz?

En lång väntan tar vid. De mer än halvtimmeslånga pauserna känns längre. Men så står trombonisten Karin Hammar där med sitt Fab 4 och den norska gästsaxofonisten Hanna Paulsberg. Och det visar sig vara ett lyckodrag. Hammars och Paulsbergs samspel är exceptionellt inte bara för att de är två ”leading ladies” utan även för att de är två kompetenta komponister.

Hammars An Eye for an eye (den fyndiga titeln kommer sig av att Hammar tråkade sin partner för att han hade läsglasögon tills hon en dag upptäckte att hon behövde detsamma, före fyllda fyrtio) är en störtskön låt. Och Paulsberg vill inte vara sämre, vi får en komposition från hennes penna också.

 
  Sedan kommer kanske Huddinge jazz & blues mest vågade bokning: Göteborgsduon Midaircondo (Lisa Nordström och Lisen Rylander) hälsar publiken men ett ”välkommen till vår drömska värld”. Och ja, deras liveelectronica är så till vida stämningsfull och suggestiv att jag först nickar till där på parkbänken.

Men så plockar de upp varsitt instrument, basflöjt och tenorsax, som för att bekräfta att det är en jazzfestival vi är på och jag vaknar till liv igen. Även om en del lämnar bänkarna framför scenen får de varma applåder efteråt och det torde ge arrangörerna mersmak: att våga mera!

Slutligen går för tredje året i rad Andy Pfeiler band med Viktoria Tolstoy på och konkurrerar ut Nils Landgrens Funk Unit (fastän två medlemmar även återfinns där) som den svenska funkbranschens ”hårdast arbetande band”. Roligt nog så ses två fjärdedelar av Magnus Öström Group på scenen, förutom Magnus Öström själv även basisten Thobias Gabrielsson.

På cykeln hem hör jag Tolstoys stämma eka över Sjödalen och jag kommer på mig att sakna Skeppsholmen jazz & blues och börja fundera på en tripp till Köpenhamns jazztestival i juli som kompensation.

Text: Rikard Rehnbergh
Foto: Gurra o Rick