Det var tio år sedan det snart 30-åriga Stockholm Jazz Orchestra gav en konsert i Malmö, vilket var något som både de och en förväntansfull publik såg fram emot. Resultatet - en fantastisk konsert där man utmanande enbart spelade kompositioner av bandets trumslagare Jukkis Outila och basist Martin Sjöstedt.

Det engelska ordet "celestial" innebär på svenska "himla-" i olika kombinationer, celestial body betyder sålunda himlakropp. Marilyn Mazurs kvartett som i lördags spelade för ett fullsatt hus i Alvesta, heter Celestial Circle. Tror inte att det är ett verkligt begrepp, utan mer ett poetiskt namn på gruppen.

I tisdags var det återigen dags för konsert i Anebys konserthus. Självklart inomhus och det känns därför lite märkligt att klaga över vädret. Men halka och hot om snöstorm innebar att många nog inte reste till Aneby för att höra Peter Knudsens oktett. Somliga kanske också stannade hemma för att titta på HV71 på någon sportkanal på TV:n.
Så det var en något decimerad skara som hörde Knudsens fina kompositioner och välspelande oktett. Tyvärr får man säga, för det blev en trevlig konsert med melodisk och välarrangerad musik.
Storbandsfyrverkeri var programbenämningen på detta arrangemang, som också var startskottet på Stockholm Youth Jazzfestival 2013 vilket arrangerades för 13:e året. Och visst var det en konsert som väl tycktes motsvara förväntningar hos den åldersmässigt heterogena publik som fyllde” blå huset” denna expansiva, explosiva och kontrastrika fredagskväll.

Det är något visst med ”The Great American Songbook”. Visst, man har hört låtarna otaliga gånger, men med rätt sångsolister vid mikrofonen är det en upplevelse. Mer rätt än Hayati Kafé och Dennis Östryd kan det nästan inte bli. Finns sedan pianisten Martin Perk från Norrköping med blir det som grädde på moset!
Den urnötta gimmicken med så kallade storbandskrig äger tydligen substans i att locka publik. På Konserthuset i Malmö har vi upplevt i två omgångar helt utsålda "krig" mellan stilkontrasterna Gunhild Carlings 20/30-talsupplaga kontra trumslagaren Roger Bergs mera 40/50-talsanstrukna bigbands. Dessa så kallade jazziga "krig" kan farligt pendla mellan "hoppas på det bästa men frukta det värsta".