
Första gången jag hörde Kustbandet var i början av 70-talet på Stockholms jazzdagar. Man hade bjudit in Dizzy Gillespie som kom-fram-och-säg plus att han spelade någon trudelutt på sin trumpet ibland.
Kring just Kustbandet hade Dizzy roligt åt att uttala namnet på svenska, samt kommenterade att man spelade musik från hans ungdom, har jag för mig. Då hade bandet funnits i cirka tio år och spelade musik förknippad med New Orleans, lite Ellington och musik från jazzens begynnelse.
Den flitigt anlitade trumslagaren, fransmannen Manu Katché (född 1958) kan skryta med ett imponerande CV. Han har samarbetat med Peter Gabriel, Sting, Joni Mitchell, Herbie Hancock, Al Di Meola och Jan Garbarek – bara för att nämna några.

Andreas Petterson är en av vår samtids mest begåvade jazzgitarrister. Med album som Duke with a Gibson, Gershwin on Guitar och Gullin on Guitar har han visat sitt eget kunnande och förmåga på gitarr samt bidragit till att synliggöra gitarrens variationsrika och uttrycksfulla plats i jazzmusiken.


Redan långt före insläppet kändes det att kvällen skulle bli något utöver det vanliga. Kön ringlade nämligen låååååång och jag undrade stillsamt inombords hur alla dessa människor skulle få rum i lilla Victoriateatern. Det gjorde uppenbarligen också arrangören Jazz i Malmö när man lätt överraskad bjöd den stora publiken välkommen.
Ett säkert tecken på musikalisk kvalitet är tidlöshet.
När Monica Dominiques två storbandssviter - Inside The Rainbow & Swedish Love In The Southern Bronx - framförs av Håkan Broströms eminenta New Places Orchestra kan man lätt få förnimmelsen att partituret lämnat Monicas skrivstuga alldeles nyligen.