Subsaharkestra: Subsaharkestra

Small House Music SH04 / www.smallhousemusic.com / Tid: 65 min.
Jens Filipsson as fl, Adam Fransson ts (1 nr), Erik Lindeborg p, Johan Renman marimba, Niklas Wennström b, Johan Käck dr. Insp i Tyresö nov 2014 och april 2015.

Att kalla en grupp musiker för en Arkester trodde jag länge att Sun Ra hade tagit patent på. Om det för hans del refererade till Noas Ark eller helt enkelt var så det lät när en svart musiker uttalade Orchestra, har väl aldrig blivit helt klargjort. Antagligen båda delar. Fast olika!

Sen lanserade Goran Kajfeš sin subtropiska variant och nu har basisten Niklas Wennström samlat en Subsaharkester (fyndigt gruppnamn!). Geografiskt tolkar jag detta som ”under” Sahara i Afrika. I baksidestexten bekräftar Wennström och Erik Lindeborg att vissa rytmer i musiken är västafrikanska. Och just användningen av komplex rytmik och en massa rytminstrument är väl den förbindelse med just Sun Ra som jag hittar i Wennströms musik. Jag har fortfarande ett kroppsminne av den rytmiska tyngden från Sun Ras konsert på Dramaten i början av 70-talet. För övrigt en av de bästa konserter jag hört! Och sett, med flera dansare, plus att alla musikerna tågade runt i garderob och entré när publiken hämtade ut sina kläder. Helt fantastiskt!

Men nu gäller det alltså den musik som Niklas Wennström skrivit och arrangerat för sin Subsaharkester. Många melodiska och trevliga stycken blir det, ofta med en glad highlife-stämning. Den torra klangen från Johan Renmans marimba bidrar till glädjen i musiken, samtidigt som den skapar rytmiskt komplexa mönster. Alla musiker dubblerar även på en varierad uppsättning handtrummor och slagverk och adderar till en bubblande underström av rytmer. Ibland nästan så det blir klaustrofobiskt. Som att stå längst in i en överfull buss, liksom. Men Wennströms stadiga bas och Lindeborgs fina pianospel håller i huvudsak ordning på det hela. Jens Filipssons altsax skapar också lite andningsutrymme bland ticki-tockande rytminstrument. Bäst blir det i den låt som kallas Truce där även Adam Fransson bidrar med sin tenorsax. Hög intensitet i hans solo och Filipsson hänger på med lika hetsigt spel.

Jan Strand