Meny
Do Music Records DMRCD 036 / Tid: 57 min
Andreas Hellkvist B3, Fender Rhodes (4), Daniel Olsson dr, Erik Söderlind g (1-3), Samuel Hällkvist g (5-7), Thomas Arnesen g (9-11). Insp 2014, 2015 Musikrum
Den här genren är jag rätt kluven inför och har egentligen alltid varit ända sen Jimmy Smiths glansdagar på Blue Note. Smith spelade en sorts svängig orgeljazz som för en jazzdiggare var lätt att ta till sig. Efterhand blev emellertid det som kom ut ur orgelgarderoben mer och mer en fråga om fläskig virtuositet och uppvisningar i tangent- och pedalteknik. Musik för fötterna snarare än för öronen.
Med dessa mina kanske lite fördomsfyllda aningar inför Finally! kan jag efter ett par genomlyssningar bara konstatera att i sällskap med Andreas Hellkvists fem kapitulerar jag lätt. Här bjuds på en rätt sansad improviserad meny med ingredienser från både jazz, blues, gospel och kanske främst funk som den man en gång kunde uppleva genom radioprogrammet ”Funkytime”.
Andreas Hellkvist har förtjänstfullt levererat tio av skivans elva omväxlande och ibland ganska jazziga låtar och teamet Faith/Evans/Livingstone står för det elfte, Maybe September. Ett plus för ett snyggt och generöst konvolut. Jag avslutar gärna mina korta rader med ett sammanfattande Finally!
Stig Linderoth
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
