Eje Thelin Trio: 1965 – with Bengt Hallberg

Dragon DRCD423 / Naxos / Tid: 58 min.
Eje Thelin tb, Bengt Hallberg p, Roman Dylag b, Rune Carlsson dr.
Insp. live Gyllene Cirkeln 22 januari 1965 (låt 1–4), Högre Allmänna Läroverket, Borlänge, 23 mars 1965 (5–8).

Dragon fortsätter sin kulturgärning med att snärtigt leverera skivor som denna. Eje Thelin gav upp sin genuina dixielandkarriär med Pygmé Jazz Band 1956 då Stan Kenton gästade Stockholm. Eje Thelin inspirerades av Kenton-bandets trombonist Carl Fontanas magnifika instrumentkunskap. Av Fontana fick Thelin idéer och uppslag att jobba efter i sin nya spännande musikform.

Eje Thelin bildade 1961 en kvintett som blev uppmärksammad i hela Europa under 60-talet. Hösten -62 blev det en längre strapatsrik turné i Polen. Tenoristen Ulf Andersson, basisten Björn Alke, pianisten Göran Lindberg och trummisen Rune Carlsson var hans medmusikanter även i november samma höst. Då spelade Eje Thelins Qvintet in John Carisis Israel på Gyllene Cirkeln, där Ulf Anderssons tenorsaxofonspel färgstarkt sticker ut. Samma låt på samma Gyllene Cirkel, men med Bengt Hallberg briljerande på piano, finns nu med på denna skiva inspelad vintern 1965. Mitt under ett av Thelins smakfulla trombonsolon klipper Bengt Hallberg av med en skittuff klang och tar över med ett pärlband rikt mättade toner. Som sagt, Israel är en slitstark låt, som får nytt liv, när Bengt Hallberg ger järnet drygt två år senare. Intressant att jämföra, tycker jag. Jag upplever Bengt Hallberg som extra spelglad, uttrycksfull och han inspirerar sina spelkompisar till stordåd. Vilket också bekräftas av Roman Dylag i albumets texthäfte. Bengt Hallberg ”busar till det med stor finess” mer än vanligt på denna skiva. Eje Thelins Not at All och Let Me Out samt Bengt Hallbergs Turning Around ger tillsammans med låtar från The American Songbook behaglig blandning.
Basisten Roman Dylag och trummisen Rune Carlsson är som klippta och skurna i trion med idé- och näringsrika infall. Jag vill gärna rekommendera läsning av boken ”Den gyllene cirkeln – jazzen på 1960-talet”. Där får du tidsandan 50 år senare så här i backspegeln, även som på denna skiva.

Lasse Seger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.