Persson, Åke – trombonist

25 februari 1932 – 5 februari 1975

Åke Persson kallades lekfullt för ”Kometen”. Som en sådan dök han upp i Stockholms jazzliv våren 1951, och OJ skrev då om ”den ende moderne trombonist som oss veterligt hittills sett dagens ljus i Sverige”. Han blev snart en av våra internationellt kända jazzsolister.

Han började sin musikerbana med att spela ventilbasun i skolorkestern i Hässleholm, där han var född. Han övergick till trombon och amatörspelningar i lokala dansorkestrar, samtidigt som han var lärling hos en guldsmed. Simon Brehm fick höra honom och lockade honom till Stockholm där han presenterades i radioprogrammet Jazzkaleidoskopet 21 mars 1951, spelade in sin första skiva med Lars Gullin en månad senare, och fick fast engagemang i Brehms band.  Han valdes in i årets kritikerutsedda favoritorkester och engagerades till studiojobb och konserter med svensk jazzelit. Då var han ännu bara 19 år.

Sommaren 1952 var Åke Persson så eftersökt att det uppstod dragkamp om honom mellan Nalen-basen Topsy Lindblom och Simon Brehm, som båda ansåg sig ha kontrakt med honom. Resultatet blev att Persson gick över till Arne Domnérus orkester och spelade en säsong på Nalen. Följande år återvände han till Brehm där han stannade tills han hösten 1955 började i Hacke Björkstens orkester. 1956 spelade han med Ernie Englund och de följande åren åter med Björksten utom 1958, då han ledde egen orkester och bland annat gjorde en sommarturné i Folkparkerna med sångerskan Anita Lindblom.

Vid sidan av sina ordinarie engagemang gjorde Åke Persson skivor i eget namn samt med bland andra Gullin, Bengt Hallberg, Rolf Ericson och amerikanska besökare som Leonard Feather, Clifford Brown och Art Farmer, Quincy Jones, Roy Haynes, Stan Getz och Benny Bailey. 1953 ledde han gemensamt en studiosession med Stan Kentons trombonist Frank Rosolino. På Hacke Björkstens inspelning av ”On The Alamo”, som blev Gyllene Skivan som bästa svenska jazzutgåva 1956, spelade han en framträdande roll.

Redan från starten i oktober 1956 var Åke Persson med i Harry Arnolds Radioband där han ledde trombonsektionen och var flitigt lanserad solist i kraftfull, utpräglat rytmisk stil. Hösten 1959 inbjöds han att vara med i den övervägande amerikanska orkester Quincy Jones höll på att organisera för Harold Arlens musikal ”Free and Easy”, tänkt att turnera i Europa. Inför detta gjordes i Stockholm LP-skivan ”Quincy, Here We Come!” under delat nominellt ledarskap av Persson, trumpetaren Benny Bailey och trumslagaren Joe Harris, och den utsågs till ”Gyllene Skivan” för 1959.

”Free and Easy” lades ner efter någon månad. För att hålla sina musiker igång började Jones ge konserter på olika håll i Europa och gjorde även en längre sommarturné i Sverige 1960.  I slutet av 1961 flyttade Persson till Väst-Berlin för att ingå som solist i RIAS radioorkester, och där var han sedan bosatt. RIAS-jobbet gav också tid till andra aktiviteter; han spelade ofta hemma i Sverige på jam och konserter, och han framträdde på många europeiska festivaler. Sommaren 1962 spelade han exempelvis med Dizzy Gillespies storband, under Duke Ellingtons turnéer ingick han också flera gånger i hans orkester, och han gjorde inhopp även hos Count Basie. Åke Perssons internationella renommé förstärktes av hans många år i Köln-baserade studioorkestern Kenny Clarke-Francy Boland Big Band, där han var med från 1961 tills orkestern lades ner 1972, och han medverkade därefter även i Peter Herbolzheimer’s Rhythm Combination & Brass.

Åke Persson hade ännu inte fyllt 43 när dog för egen hand under ett besök i Stockholm.

Artiklar i urval:
På omslaget, OJ 4/1953
”Mannen med unicaboxen” av Carl-Erik Lindgren, OJ 4/1975
”Jazzlegenden från Hässleholm” av Åke Holmquist, Svensk Jazz 2004

CD i urval:
”The Great Åke Persson” (Four Leaf Clover Records)
Åke Persson med flera: ”The Music of Quincy Jones” (LoneHill Jazz)
Lars Gullin vol. 7 ”Silhouette 1951-53” (Dragon)
Kenny Clarke-Francy Boland: ”Two Originals” (Verve)
Stan Getz ”In Sweden 1958-60” (Dragon)
Svensk Jazzhistoria vol 7-9 (Caprice)