Paul Bley: Four Classic Albums

Avid Jazz EMSC1197 / www.avidgroup.co.uk / Tid: 144 min.
CD1: Paul Bley Trio: Introducing Paul Bley. (Paul Bley p, Charles Mingus b, Art Blakey dr. Insp. New York, 30 november 1953)
Paul Bley: Paul Bley (Paul Bley p, Percy Heath b, Peter Ind b (3 nummer), Al Levitt dr. Insp. New York, 3 februari, 27+30 augusti 1954)
CD2: The Paul Bley Quartet feat. Dave Pike: Solemn Meditation (Paul Bley p, Dave Pike vib, Charlie Haden b, Lennie McBrowne dr. Insp. Los Angeles, 21 augusti 1957)
Jimmy Giuffre 3: Fusion (Jimmy Giuffre cl, Paul Bley p, Steve Swallow b. Insp. New York, 3 mars 1961)

Den kanadensiska pianisten och kompositören Paul Bley (1932-2016), som under större delen av sitt liv var verksam i USA, presenteras i denna samling med hans tre första album i eget namn samt ett album i trion med Jimmy Giuffre. Bley debuterade under en mycket händelserik tid i jazzens historia, då musikformen genomgick stora förändringar. Bley hann med att spela med både Charlie Parker och Lester Young och kom tidigt i kontakt med Charles Mingus, som också producerade Introducing Paul Bley, en lekfull skiva med ungdomlig fräschör och som tydligt visar vilken ypperlig triopianist Bley var. Det format som huvudsakligen skulle bli hans. Svårt att tänka sig en bättre debutskiva!

På nästa skiva är han också omgiven av duktiga musiker och Bley spelar här med större driv och mer självsäkert. Genomgående är det ett lysande spel. Hans egen My Heart är en vacker ballad. Av samlingens alla nummer är endast sju av Bleys hand. Som pianist hade han sin egen stil och bakåt finns beröringspunkter med Bud Powell.

Solemn Meditation tillkommer vibrafonisten Dave Pike och just det instrumentet kanske inte i första hand är det som kompletterar Bleys annars så fulländade pianotriomusik, men i låten O Plus One kommer dess kvaliteter verkligen fram. Denna är komponerad av en ung Carla Borg, sedermera Bley i äktenskapet med Paul. På skivan medverkar också en ung Charlie Haden.

Helt ”outstanding” i samlingen är Fusion från den mycket kreativa och nyskapande period då Bley ingick i Giuffres trio 1961-62. Här har musiken, komponerad av Giuffre och Carla Bley, antagit en ny riktning till ett mer avantgardistiskt språk, inspirerat av modernistisk konstmusik.
Denna trumlösa trio var musikaliskt en organisk enhet som tillhör något av det allra bästa inom den tidiga frijazzen. Giuffres klarinettspel är helt enstående!
I bookleten finns albumens original omslag och linernotes återgivna, men däremot saknas en nyskriven text om Bley, som sätter in hans musikaliska gärning i ett historiskt sammanhang.
Bley, som tog avstamp i bopen, gjorde en historisk liveinspelning med Ornette Coleman 1958, skulle senare under 60-talet bli en viktig förgrundsgestalt inom frijazzen, men för den som är intresserad av hur den tidiga Bley lät, så detta en mycket bra introduktion.

Roger Bergner

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *