Debatt: Kommentar till regeringens kulturbudget

headernyhetsbrev-1

I dagarna presenterades regeringens förslag på kulturbudget för de närmaste åren och återigen drabbas vi av frågan: Vilka tillåts att vara ”resurskrävande” i kulturlivets Sverige?

Riksförbundet Svensk Jazz representerar 120 konsertföreningar. Tillsammans producerar de drygt 2000 konserter över hela landet. Vi representerar också några hundra jazzmusiker, som hankar sig fram professionellt. Under 70-talet bjöds jazzen in i Kulturrådets system efter hårt lobbyarbete, men sedan dess har inte mycket hänt med stödets storlek.

Tio musikriksförbund samlas i dag under paraplyet Musikarrangörer i Samverkan. Det senast tillkomna systerförbundet MoKS presenterade härom veckan rapporten ”Vi fortsätter spela pop {men vi håller på att dö}”, där de slår fast att musik under samlingsnamnet pop/rock är en viktig konstform som också behöver komma in i den kulturpolitiska värmen.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke svarade att Kulturrådets medel ska fördelas brett och att det är viktigt att se över detta. Men när kulturministern hänvisar till Kulturrådets anslag för musik, t ex till musikarrangörer och fria musikgrupper, väljer hon att fokusera på en mycket liten del av de statliga musikanslagen. Långt mindre än 20 procent.

2010 års kulturbudget visar att en genomsnittlig konsertbiljett inom en musikinstitution stöddes med drygt 400 kr (operaverksamheten ej medräknat), medan samma siffra för konserterna utanför institutionerna var 40 kr och mycket lite har hänt sedan dess. Villkoren i grunden ser alltså väldigt olika ut beroende på vilken musik musiker och artister utövar, trots att de ofta har likvärdiga utbildningar i botten.

Vi vill hävda att den största anledningen till denna olikhet är att kulturpolitiken fortsätter att bygga på gamla traditioner och hierarkier. Kulturarvet ska självklart värnas, men minst lika viktigt är att vara med och lyfta samtidens musikaliska uttryck och bredd.

Vi välkomnar därför kulturministerns initiativ att se över musiklivets stöd – något som tydligt inte hunnits med fram till nuvarande budgetförslag – men för att nå en ökad musikalisk mångfald, räcker det inte med att se över Kulturrådets fördelningssystem. Musiklivet behöver en översyn av hela dess komplexa strukturer av statligt stöd (inkl. både samverkansmodell och folkbildning). Musiken utvecklas ständigt och kulturpolitiken behöver helt enkelt hänga med!

Magnus Thuvesson, ordförande, och Karin Inde, verksamhetsledare
Riksförbundet Svensk Jazz

PS. I uppropet ”Ett musikliv för alla” lägger tjugo nationella musikorganisationer fram vårt förslag, www.ettmusiklivforalla.se DS.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.