Dundersuccé när Höörs Jazz firade trettio

Vocation och Filip Jers. Foto: Stig Linderoth

Höörs Jazz firar trettio
Kulturhuset Anders, Höör, 14 oktober 2016.

Mitt i hjärtat av Skåne ligger en av Sveriges mera tongivande jazzklubbar, Höörs Jazz. En lång rad av både svenska och internationella jazzstjärnor har under årens lopp stått på scenen i Höör. Näsa för god jazz har man i den flitiga styrelsen och dessutom värnar man om återväxten inom jazzen genom att låta elever från Höörs kommunala musikskola agera förband vid klubbens konserter.

Vid jubileumskonserten framträdde musikläraren Roger Alenius tillsammans med eleverna Lina Nordahl och Bertram Solheim Isenbecker med en gitarrtrio som bland annat spelade den odödliga jazzstandarden Autumn Leaves, Wayne Shorters Footprints och All of Me. Helt klart är det i våra kommunala musikskolor som nästa generation musiker fostras. Kvällens huvudnummer var Vocation, en vokalsextett bestående av lika delar tjejer och killar från Stockholm och med en sexton år lång karriär bakom sig. Obegripligt, tycker jag, hur denna superproffsiga grupp av fullblodsmusiker kunnat undgå jazzradarn, åtminstone på våra breddgrader. Men bättre sent än aldrig, Vocation sätter tonen och intar här och nu scenen med klassikern Without a Song.

Vocation. Foto: Stig Linderoth
Vocation. Foto: Stig Linderoth

För så där tjugo år sedan gick en mycket ung man vid namn Filip Jers på Höörs kommunala musikskola. I kväll, en oktoberafton, kom han som ett yrväder in på Höörscenen och hade ett munspel i en rem om halsen. Jers har nu utvecklats till en världsartist och han fick helt nyligen Sveriges Radios Jazzkatten-pris i kategorin Årets musiker. Hemmasonen möter Höör och detta tillsammans med den bästa sånggruppen jag hört på mycket länge, Vocation. Vocations uppenbara förebilder är Gals & Pals och ur deras repertoar vi får höra sånger som Vinter i skärgår´n/Younger Than Springtime av Wolgers/Rogers, Swing it magistern och Regntunga skyar – de två sistnämnda a cappella. Från Beatlesmappen kommer She’s Leaving Home tätt följd av ett Ellingtonmedley med Take the A-train och C Jam Blues. Cornelis Vreeswijk bidrar med Första vackra dan i maj, som Vocation gör en fantastisk tolkning av. A cappella är Vocations riktigt starka sida och Fly me to the Moon lyfts skyhögt. Ramels Vaktparaden fick en extra dimension med hjälp av de festliga huvudbonader man av en tillfällighet hittade i Kulturhuset Anders omklädningsrum. Steget från Povel Ramel till Hasse och Tage är kort, underbart kort. Rosornas krig ur ”Gula hund” (musik F Schubert) är i mitt tycke ett oslagbart stycke kulturhistoria alla kategorier! Bye Bye Blackbird annonserades som en rökare och jag protesterar inte mot den etiketten, sväng till max! Så här dags har Vocation nog betat av de flesta av vårt lands musik- och textgenier med undantag av Owe Törnkvist. Så för fullständighets skull får vi naturligtvis också dennes paradnummer Torsten på skorsten. Efter ett par timmars frossande i nostalgi, humor och extraordinär jazzmusikalitet måste jag ju bara nämna att utan Andreas Landegrens eminenta trio så hade förmodligen trettioårskalaset inte blivit riktigt den dundersuccé som det nu blev! Mellan scen och salong flöt i båda riktningarna värme och kärlek i massor. Det hela avslutades lämpligt nog med extranumret Embraceable You.

Stig Linderoth

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.