Tassos Spiliotopoulos: In the North & Into The Wild: Into the Wild & Markus Eriksson Kvintett: Två komma noll

tassos-spiliotopoulos

Tassos Spiliotopoulos
In the North

Anelia Records ACD002 / Tid: 54 min.
Tassos Spiliotopoulos g, Örjan Hultén ts, Palle Sollinger b, Fredrik Rundqvist dr. Insp i Tyresö 8-9 juni 2015.

into-the-wild

Into The Wild
Into The Wild

DO Music Records DMRCD 040 / Plugged / Tid: 43 min.
Åsmund Solberg g, Staffan Bråsjö p, Tove Brandt b, Anton Jonsson dr. Insp i Göteborg den 4 oktober 2015.

markus-eriksson-kvintett

Markus Eriksson Kvintett
Två komma noll

ME Music MECD001 / www.memusicuppsala@wordpress.com / Tid: 49 min.
Markus Eriksson g p-steel (2 nr), Roger Nordling ts, Mattias Åström b, Daniel Olsson dr, Karl Sjölin p. Inspelad i Uppsala 2-3 januari 2016.

Tre skivor med gitarr som sammanbindande kraft. Tassos Spiliotopoulos är född i Grekland men har fått sin musikaliska utbildning och jazzskolning i London. Spiliotopoulos har spelat med Kenny Wheeler, Gary Husband och ingått i slagverkaren Asaf Sirkis grupp. Sedan några år har han Stockholm som bas och nya skivan, In the North är ett resultat av ett projekt tillsammans med Örjan Hulténs Trio. Allt material är eget och det är framförallt en mjuk, melodisk grundkärna som genomsyrar plattan. Spiliotopoulos har en välutvecklad känsla för nyanser och detaljer – både som solist och kompositör – där även om ramen vidgas så ligger den melodiska grunden fast och förblir intakt. Emerald Blues är ett intensivt stycke där Hulténs tenor kraftfullt går rakt fram, i Old Demons är det på motsvarande sätt sopransaxen som driver på. I den lamenterade balladen Downfall Monoloque gör basisten Palle Sollinger ett vackert, lyriskt sammanhållet solo. Fredrik Rundqvists trummor har den tillbakalutade, ibland återhållna kraft som är nödvändig men som också är fullt tillräcklig för att höja materialet på ett optimalt sätt. Spiliotopoulos själv spelar tillbakalutat med eftertanke och briljans, ibland påminnande om Pat Methenys mer lyriska sida men han kan också blixtra till som i Friday Frolics med ett flödigt spel à la Allan Holdsworth. Shepherd’s Minor har en grekisk folkmelodisk grund och är uppbyggd kring ett lite vemodigt tema där gitarr och tenorsax intimt flätas samman.

Även Göteborgsgruppen Into the wild arbetar i ett balanserat och måttfullt sammanhang på debutskivan. Allt material är eget och gruppens sound byggs kring samspelet mellan gitarristen Åsmund Solbergs modulerade spelstil och Staffan Bråsjös naturalistiska, lyriska pianospel. Ofta ligger piano och gitarr väldigt nära, ibland unisont med små förskjutningar och avknoppningar i solospelet, påtagligt i den krispiga One Step at a Time och No.2. Därför får basisten Tove Brandt och trumslagaren Anton Jonsson viktiga roller i att både mediera men också inducera dynamik och spänning i arrangemangen. Och det är just lite mer energi, som behövs, potential och förutsättningar finns.

Gitarristen Markus Eriksson är för mig en ny bekantskap och en angenäm sådan. På första skivan, Två komma noll, ger han tillsammans med sin kvintett ett välmatat prov på mångsidighet inom modern postbop. Som influenser anger han bland andra Jan Johansson och George Riedel men också mer sentida som grupperna The Stoner och Klabbes Bank. Och visst känns Erikssons mjuka, melodiska kompositioner uppgraderade. Framförallt tillför saxofonisten Roger Nordling både spets och djup i materialet, allt skrivet av Eriksson. På flera spår arbetar Eriksson och Nordling intimt samman, där de melodiska linjerna unisont följs. Även pianisten Karl Sjölin sätter sin prägel med kraftfullt, framåtriktade solon. Eriksson har en lätt, flytande, ljus ton i sitt spel, arbetar omsorgsfullt utan att övertrassera sina solon eller hamna i schabloner. På avslutande spåret Emma spelar han steelgitarr, vilket ger en expansivitet och rymd som gör låten till skivans pärla.

Ulf Thelander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *