Circadia: Advances and Delays

circadia

Sofa 551 / www.sofamusic.no / Tid: 33 min
David Stackenäs g, Kim Myhr g, Joe Williamson b, Tony Buck tr. Insp på Fylkingen, Stockholm den 26 juni 2014.

En stark tendens inom dagens fria improviserade musik är att man arbetar med sammanhållna texturer och tillstånd snarare än fragmentisering. Inte sällan sneglar musiken åt andra genrer som rock, minimalism, folkmusik, psykedelia, dronemusik, jazz eller något annat. Jämför man dessutom med de tidigaste uttrycken på 70-talet är mycket av dagens fria musik snarare organisk än isärplockad. Den är inte lika utåtagerande, om än intensiteten kan vara lika stor. Alla fyra inblandade i Circadia är mästare på denna organiska form och är oerhört aktiva på den globala scenen, den australiensiske slagverkaren Tony Buck i sitt The Necks, den svenske gitarristen David Stackenäs i flera olika sammanhang, en norske gitarristen Kim Myhr i sitt lågmälda och koncentrerade Mural och den kanadensiske basisten, boende i Stockholm, Joe Williamson i Trapist med fler grupper. När de spelar tillsammans låter det därför som att alla är på hemmaplan. I deras låtbyggen, skivan består av två längre kompositioner, bygger de upp en ganska tydligt avgränsad kropp som de sedan modulerar. Detaljrikedomen tar dock aldrig över helhetsbilden och de dynamiska förändringarna sker långsamt. Det finns inslag av folkmusik och singersongwriter (dock utan sång), inte minst i form av gitarristernas plockande spel som finner ursprung i fria tolkningar av brittisk folkmusik i amerikansk skepnad, men också av psykedelia i de nästan meditativa tillstånd musiken befinner sig i. Men det är något annat. I den täta The Animal Enters and Traverses the Light har en klart pointillistisk karaktär de korta tonerna från fingerpickande gitarrer möter liknande plock från Tony Bucks slagverk. I sammanhanget blir Williamsons lågmälda och ganska mörka stråkbas en god kontrast. The Human Volunteers Were Kept in Isolation är luftigare och öppnare. Nästan stillastående gitarrklanger utvecklar sig till en långsam rytmisk figur. Det är vackert och smakfullt.

Magnus Nygren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *