Monica Zetterlund hyllades med idel ädla låtjuveler

Minneskonsert Monica Zetterlund
Berwaldhallen, Stockholm, 31 oktober 2016.

Årets minneskonsert till Monica Zetterlund lämnade nog ingen av hennes beundrare besviken. Och kvällens kavalkad av musikaliska ädelstenar hade Monica Zetterlund garanterat själv gillat skarpt!
Monica Zetterlund Sällskapet (som bildades till Monica Z:s minne för ett drygt decennium sedan) delar ut generösa stipendier till två artister – en som är i början av sin karriär och en som har fler årsringar än så. En påtagligt förtjust publik fick den här kvällen applådera Lisa Bodelius och Claes Janson som årets stipendiater – båda ”musikanter i Monicas anda”. Indeed.
Deras ”tacknummer” bekräftade ett klokt val. Fenomenalt fint uppbackad av Ekdahl/Bagge Big Band sjöng Claes en svengelsk version av That Man of Mine, odödliggjord av Billie Holiday och älskad av Zetterlund. Lisa Bodelius smekte rundade toner ur sin trombon i Burt Bacharachs A House is not a Home, alldeles ljuvligt arrangerad av Calle Bagge.
Under inkännande ledning av Tom Alandh bjöd konserten runt stipendieritualen alltså på en massa grannlåt, där firma Ekdahl/Bagge höll locket till smyckeskrinet öppet för en påfallande vital och träffsäker Svante Thuresson, en skönsjungande Hanna Svensson, och en kraftfull, skönt jazzig Tommy Körberg.

Svante glimrade med bland annat Hoagy Carmicahels Skylark och – såklart – Bill Evans Waltz for Debbie (som kvällens publik kanske mer ville känna igen som Monicas vals). Hanna plockade upp en annan Billie Holiday-favorit, What a Little Moonlight Can Do, som Monica Z ju gjorde till sin egen med HasseåTages text för revyn ”Glaset i örat” från 1973. Och Körberg gnistrade till med en triss strålande versioner av Donald Fagens (låtskrivargeniet bakom Steely Dan) Walk Between the Raindrops, She’s Leaving Home (kanske den bästa låten av alla från Lennon/McCartney?) och Some Other Time (Bernstein, arrangerad av Bagge). Plus en skojfrisk Rock Around the Clock i jazztappning: ”Bill Haley på Höstsol”, enligt Körbergs egen karaktäristik.
Som om inte detta hade varit nog behövde vi nästan kisa med ögonen inför lyskraften i Jan Lundgrens solopianospel – så underbart fint han tolkade Sista jäntan och Lasse Färnlöfs odödliga Att angöra en brygga! Och dessutom levererade Filip Jers en egen liten briljant med virtuost munspelssolo i Bluesette/Bedårande sommarvals tillsammans med Hanna Svensson. Och som en bonus bjöd den evigt fyndige textkonstnären och Monica Zetterlund-vännen Lars Nordlander på en uppvisning i underfundigt rappande. Jojo!
Den numera traditionella finalen med Var blev ni av ..? (Tage Danielssons kongeniala text är liksom tidlös och, dessvärre, alltid lika aktuell) knöt så ihop smyckena till ett pärlhalsband som Monica Zetterlund nog med glädje hängde runt halsen i sin himmel.

Anders Wenström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.