Mahanthappas kontrollerade frihet imponerade

Foto: Patrik Sandberg

Rudresh Mahanthappa Bird Calls
Fasching, Stockholm, 10 november 2016.

En av fjolåret mest intressanta jazzplattor var altsaxofonisten Rudresh Mahanthappas Bird Calls, där Mahanthappa både tagit avstamp i Charlie Parker kompositioner och integrerat Parker-improvisationer i eget grundmaterial. Ett innovativt sätt att både förädla och uppgradera arvet från Parker, men också ett sätt att skapa nya musikaliska brytningar och gränssnitt. Mahanthappa – som för övrigt av Down Beats kritiker utsågs till årets altsaxofonist – rör sig inom många genrer och tänjer gränser med sitt personligt starka uttryck – bland annat har han tillsammans med pianisten Vijay Iyer vidgat och uppdaterat indojazzen.

Denna kväll var det dock Parkers ande som svävade över materialet, stundtals med exotisk färgning. Starkt, intensivt, kraftfullt och expressivt är nyckeladjektiven för att beskriva konsertens två set. Samspelet är mycket tätt och komprimerat, där Mahanthappa oftast inleder med att presentera Parkertemat, sedan fyller trumpetaren Adam O’Farill i och unisont driver man upp en furiöst stegrande stämning. Därefter går solimprovisationerna runt i gruppen med tempoförskjutningar för att åter plockas ihop i en sammanhållen avslutning. De improvisatoriska ytorna vidgas avsevärt live och det är både fria och harmonibrytande spelupplägg, inte minst pianisten Joshua White sträckte ut rejält under andra set. Basisten Francios Moutin gjorde också några flyhänta och kraftfulla längre solon och hade en starkt drivande roll som rytmiskt ankare. Rudy Roystone är en oerhört dynamisk och hårdslående trumslagare med ett både blixtrande och precist anslag och han drev periodvis fram en närmast extatiskt flöde som de övriga kunde haka på eller av. En av höjdpunkterna var den avslutande balladen Sure Why Not byggd på Parkers Confirmation and Barbados, som här gled från bluesfylld ballad till ett dekonstruerande friformstycke och åter tillbaka till standardformatet. Och det är just i den här paradoxalt kontrollerade friheten som Mahanthappas innovativa nyskapande ligger. Tyvärr var det ganska glest på Fasching denna kväll, vilket förhoppningsvis kan tillskrivas vinterkaoset. Men för alla som missade tillfället att höra denne starke nydanare så ges möjlighet längre fram då Jazzradion spelade in konserten.

Ulf Thelander

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.