Jonne Bentlöv Quintet: The Music and Soul of Lars Färnlöf

Reach-Up 2013 / Plugged Records / Tid: 51 min.
Jonne Bentlöv trp, flh, Björn Jansson, ts, bkl, fl, Erik Hanspers, p, keyb, Peder Waern, b, Carl Ottosson, dr. Insp. i Stockholm 2012.

När jag lyssnar på denna cd tassar min hjärna genast igång med funderingar kring ord som – NY-skapare, NU-skapare, epigoner, traditionsbärare, imitatörer, vägröjare, stigfinnare, kopior, nydanare – och om det är positiva eller negativa ord är förstås beroende på belyssnarens öra. På vem du är. Om du recenserar eller blir recenserad kanske. Hurusom. Det här är en ny svensk skiva med ”tvättäkta budskapsjazz” – det ni (!) – härliga gamla ord.

Att spela in en skiva med enbart musik av den fantastiske kornettisten och kompositören Lars Färnlöf är en kulturgärning i sig. Tack – bra! Här finns kända låtar som omistliga Att angöra en brygga, men även tidigare outgivna samt musik från film och lokala jubileer i Västerås. Tack – underbart – bra! Dock hade jag önskat mig ett fylligare skivomslag med information om och kring musiken. Nu är det väldigt påvert. Eftersom urvalet av låtar tyder på en stark musiketnologisk ådra hos gruppen vore det trevligt och på sin plats med lite förklarande kött på historiebenen. Ni vet säkert massor. Berätta!

Hur låter det då? I mina öron är det generella uttrycket något dämpat. Det låter återhållet, lojt och tidvis lite energilöst. Soundet låter 80-tal men varför blir jag inte riktigt klok på. Musik blir inte ”bra” bara för att det är ”rätt”. Det krävs starka röster för att lägga till något till de rika originalen. I låtarna och arrangemangen finns det gott om vändningar som överraskar – en glimrande låtskatt – men så är det överlag tyvärr inte i gruppens framförande och improvisationer. Alla musiker i Jonne Bentlöv Quintet är väldigt duktiga, men personligen tycker jag att mer äventyrlighet och satsning inte skulle ha skadat. Man ska inte ”safea” när man spelar Färnlöf. Som en rapport från vår tid är skivan tämligen blek. Möjligen en tidsmarkör som vill säga att det var bättre förr. Men låtarna är magiska och det räcker i sig, och för mig – väldigt väldigt långt.

Per-Åke Holmlander