Eriksson, Arne – trumpetare, orkesterledare

Foto: Ove Wall

(31 december 1929 – 2 december 2003)

Arne Eriksson är främst känd som initiativtagare till och mångårig ledare för Sandviken Big Band.

Han var född i Sandviken och lärde sig spela i Frälsningsarméns gosskår. Han engagerades redan som 15-åring i sin morbrors dansorkester Royal innan han så småningom startade ett eget band.

Han utbildade sig till folkskollärare i Gävle och 1952 till 1955 bodde han sedan med sin familj i Fagersta. Där medverkade han i Paramountorkestern, ett populärt, semiprofessionellt storband, som var verksamt i Mellansverige. Sedan han återvänt till Sandviken ledde han egna orkestrar, bland annat tolvmannabandet Arne-Kjells.

Men det blev allt svårare att spela jazz som dansmusik och 1968 tog Eriksson initiativet till att bilda Sandviken Big Band. Orkestern startade som en studiecirkel och avsikten var till en början mest att spela bra jazz för nöjes skull. Men ganska snart kom det önskemål om offentliga konserter. Den första blev en framgång och följdes av flera, och på den vägen fortsatte det.

Arne Eriksson ledde bandet i över tjugo år. Han var en utmärkt förstetrumpetare och dessutom en god organisatör. Han arbetade hårt och satte upp mål som låg två-tre år framåt i tiden; ambitionen var att hela tiden höja bandets musikaliska kvalitet. Under hans ledning utvecklades orkestern till ett av de främsta storbanden i landet. Det var en tid då orkestern hann samarbeta med åtskilliga svenska storheter som Arne Domnérus, Rune Gustafsson, Gunnar Siljabloo Nilsson och Ove Lind, men också med amerikanare som Barney Kessel och Clark Terry. Man turnerade, inte bara i Sverige, utan även till USA, Kanada, Tyskland och Jugoslavien och man spelade in flera skivor.

Sedan han lämnat ledarskapet för storbandet spelade Arne Eriksson med ett par lokala mindre grupper men han återvände också flera gånger till storbandet när det behövdes en vikarie i trumpetsektionen. Bland många utmärkelser för framstående insatser inom musiklivet fick han Olof Högberg-plaketten och Gävleborgs landstings kulturpris.

Artiklar:

Storband med lust, OJ 6/1992

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *