Pow Wow: Keine Bräsche

Footprint / FRCD 031/CDA / 72 min.
Jonny Wartel ts, Björn Almgren ts, Kjell Thorbjörnson b, Ingmar Landén dr. Insp i Tolitta, Värmland dec 2005.

Doriah Doriah – Imp. 1: May day, Garbergsbrudens dödsmarsch – Imp. 2: Tenderfoot chant, Emiliano, Appendix, När punschen kom – Imp. 3: Bruremarsj, Per Mahté – Imp. 4: Junkas Jonas, Per Tor Turi – What reason could I give

Göteborgska kvartetten Pow Wow hette längre tillbaka Olle Bäver och spelar ”svenskindiansk friskjazz” enligt medföljande press-release. Albumtiteln på fusktyska ska kanske uttydas ”de’ ’e lugnt” eller nått åt det hållet. Vet inte om man ska bry sig och bli irriterad över försöken att vara lite rolig. Om det nu är det man försöker? Jag väljer att blunda och lyssnar istället, klart roligare! För med två tenorer och komp åstadkommer kvartetten varierad och spännande musik.

Som synes i låtlistan spelas flera längre sjok av mycket blandad musik. Folkmusik, ballader, svängiga egna låtar, allt vävs ihop i ett ständigt flöde av fina teman, uppblandade med hetsigt och fritt solospel. De båda saxarna finns i varsin stereokanal, annars skulle det vara svårt att skilja ut dem från varandra. Lång gemensam erfarenhet smälter samman rösterna till en enhet och vem som spelar vilket solo blir ointressant. Till det fina resultatet bidrar också det ömsom smidiga och ömsom stökiga kompet.

Sen avslutar man också med ett av Ornette Colemans allra vackraste teman, What reason could I give. Inledningsvis bräckligt och försiktigt för att växa i komplexitet och kraft och sedan sluta stilla och sprött. Balsam för hörselcentrum och även lämpligt slut på ett mycket bra album.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.