Svensson, Reinhold – pianist, kompositör, arrangör, organist

(20 december 1919 – 23 november 1968)

Reinhold Svensson, som blev synskadad – nästan helt blind – i tidiga barndomen, var en av de mest kända svenska jazzmusikerna på 1950-talet, en briljant pianist och arrangör, och en färgstark personlighet.

Reinhold Svensson föddes i Husum, ett par mil norr om Örnsköldsvik. Han utbildade sig till pianostämmare vid Tomteboda Blindinstitut i Stockholm, där han tog sin examen 1939. Han fortsatte att studera vid Kungl. Musikaliska Akademien och avlade organistexamen 1941. I Stockholm blev han snart känd som en ovanligt begåvad pianist. Hösten 1941 började han spela med Sven Tornblads orkester på Blue Heaven, ett dansställe högst upp i norra Kungstornet på Kungsgatan i Stockholm.

Där spelade också violinisten Hasse Kahn. De blev vänner, turnerade tillsammans sommaren 1942, och på hösten följde Reinhold med Kahn till Nalen, där de sedan spelade ihop fram till våren 1948. Då övertogs Kahns sextett av gruppens klarinettist, Putte Wickman, och med honom spelade Reinhold sedan 1950-talet ut. Bägge ingick också i den så kallade Parisorkestern, den svenska elitensemble som framträdde vid jazzfestivalen i Paris i maj 1949. Särskilt Reinhold Svensson blev en stor favorit och fick bjuda den entusiastiska publiken på flera egna extranummer.  Succén i Paris gav honom även stor uppmärksamhet och större publik hemmavid.

Med sina intrikata, personligt utformade arrangemang kom Reinhold Svensson att prägla Putte Wickmans sextett, som hade traditionell Goodman-sättning (klarinett, vibrafon, piano, elgitarr, bas och trummor) men en betydligt modernare musikalisk profil. De tre första säsongerna spelade man på Nalen och därefter som turnerande ensemble. Hans medmusiker har senare berättat åtskilliga anekdoter om hur han med elegans och humor trotsade sitt handikapp under resorna och i olika spelsituationer.

I sitt spel var Reinhold Svensson till en början influerad av pianister som Fats Waller och Teddy Wilson. Senare tog han intryck av boppianister som Bud Powell och så småningom också av George Shearing, både som pianist och arrangör.

1950-talet var Reinhold Svenssons mest aktiva period; han spelade in massor av skivor med Wickman men också i eget namn (varav många gavs ut även i USA) och under ledning av Anders Burman, Rolf Ericson, Ulf Linde, Gösta Törner och Toots Thielemans, för att nämna några. I mer kommersiella sammanhang spelade han också orgel under pseudonymen ”Hammond Olson” och ibland även dubbelpiano med Charlie Norman (som ”Ralph & Bert Berg”). Som pianist gjorde han skivor under namnet ”Ragtime Reinhold”, och han gjorde även skivor som ackompanjatör till artister inom olika genrer.

1960 slutade Reinhold hos Wickman för att bli restaurangmusiker. De första åren samarbetade han åter med Hasse Kahn och turnerade med honom, bland annat till Oslo. Sina sista år framträdde han ofta som solopianist eller till ackompanjemang av bas och trummor. Han avled i Finspång av en hjärtattack mitt under en skolturné i Östergötland för Rikskonserter. I Husum bildades på 1990-talet ett Reinhold Svensson-sällskap.

Artiklar:

Svenskt stjärnalbum, OJ juni 1944

På Omslaget, OJ 5/1956

”Vem har sagt att jag slutar med jazz?”, Estrad 1/1960

In memoriam, OJ januari 1969

CD i urval:

Swedish Jazz All Stars, Parisorkestern 1949 (Dragon)

Young, Searching and Swinging, Putte Wickman 1945-55 (Phontastic)