Andersson, Sten – basist

(2 december 1916 – 7 november 2006)

Sten Andersson föddes i Uppsala och var en välkänd jazzpfrofil i staden.

Länge ledde han egna orkestrar: Stens Dixielandband var populärt i början av fyrtiotalet då Åke Hasselgård fanns bland medlemmarna; som vikarie för honom hade Ove Lind, iförd kortbyxor, sitt första offentliga engagemang.

Andersson spelade på stadens studentnationer och dansbanor och han hade även engagemang i andras orkestrar, även i Stockholm. Han var en jazzens puritan; musiken skulle vara ”utprövad”, brukade han säga, det vill säga utpräglat svängig och med genuint improviserade solon.

Med dessa ideal påverkade han både jämnåriga och yngre, och han blev ett slags grundbult i den starka swingtradition som funnits Uppsala, bland annat genom vibrafonisten Lars Erstrand, som spelade med Andersson i sin ungdom.

Till yrket var Andersson en flink och flitig reparatör av allehanda musikinstrument, verksam ända upp i hög ålder, och han strävade ständigt efter att finna tekniska förbättringar. Hans smeknamn ”Slöman” var på musikers vis mer skämtsamt ironiskt än verkligt beskrivande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.