♥ Rodrigo Amado Motion Trio: Desire & Freedom

NotTwo, MW 946-2 / www.nottwo.com / Tid: 52 min.
Rodrigo Amado ts, Miguel Mira cello, Gabriel Ferrandini tr. Inspelad i Lissabon 9 februari 2016.

Rodrigo Amado torde ej vara ett nytt namn för den frijazzintresserade. Han har ständigt något på gång, flera projekt och samarbeten över gränser, såväl musikaliska som geografiska. Denne aktive saxofonist har dock funnit ett ankare i sin musikaliska ocean, en grupp som han ständigt återvänder till och där han hittar sina perfekta motsvarigheter: Motion Trio med cellisten Miguel Mira och trummisen Gabriel Ferrandini.

Jag har tidigare tjatat om hur fantastiskt Ferrandinis trumspel är, något jag ej har för avsikt att sluta med. Han har de där korta torra sounden som härstammar från de europeiska mästarna Paul Lovens, Tony Oxley och Paul Lytton. Man hör vartenda slag och Ferrandini gör allt förståeligt. Miras cello spelas uteslutande med fingrarna, mer som en kontrabas fast med större distinktion. Tydligheten i varje ton leder till ett giftermål med Ferrandinis glasklara trummor och tillsammans uppvisar de även ett samspel på högsta nivå.
Det är denna grund som Amado vilar på. Hans saxspel uppvisar en stor portion jazz och bär ekon från Coltrane men med mjukare konturer och en stark personlighet. Det är modernt och tekniskt skickligt men aldrig over-the-top och han är inte rädd för att ta ett steg tillbaka och lämna plats. Han kan smeka fram långa mustiga toner, spruta fram blixtsnabba haranger och ryta till ordentligt. Till detta kommer en ödmjukhet inför musiken som är respektingivande. Han är i mina öron en av de absolut bästa tenorsaxofonisterna just nu.

Denna Motion Trios sjätte skiva, Desire & Freedom, har en alldeles underbar ljudbild; krispig, klar och välbalanserad med matchande nerskalad omslagslayout. Det vilar ett självsäkert lugn över musiken, de rör sig som i en dans och svarar blixtsnabbt på varandras infall. Samtidigt bibehålls spänning och motstånd som gör att man hela tiden lyssnar uppmärksamt och nyfiket. De lyckas med min favoritkombination av hög intensitet och låg ljudnivå och trots att de tre styckena låter ganska snarlika och dynamiken relativt jämn så finner man stor variation på detaljnivå. Små förskjutningar och ändringar i riktning, toner och slag som förflyttas, böjs och sammanfogas, den musik som Motion Trio skapar är full av böljningar, kurvor och små utrymmen där musiken passas in. Lyssna noga och följ formerna.

Joacim Nyberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *