Hanna Elmqvist – Spring

HannaElmquist
Recenserad i OJ 5-10
Hanna Elmquist
Spring

Passion & Heart – Spring – Dreaming – Speak slow – Between – Little animal – Grey turned green – Summer´s day – Adagio – Was this all – Not here.

Elsa records Elsacd 001/Plugged tid 47min

Björn Jansson ts cl fl, Daniel Tilling p org wurlitzer, Lars Ekman b, Daniel Fredriksson dr.
Insp Stockholm, juni 2010

•••

Spring är Hanna Elmquists tredje cd efter de tidigare Old love new love 2007 och Ferry yard road 2008. Utan att ha tagit del av de två förra konstateras att den tredje är en ganska intressant produkt med Hanna Elmquist och hennes sidemen. Hon har en nonchalant attack på sångerna vilket gör hennes stil litet avväpnande och intresseväckande. Hon sjunger chosefritt och rent. Ingen konstlad röstakrobatik förmärks, istället oblygt framåtlutat sjunget helt efter melodiernas anvisningar.

Inte heller några dynamiska variationer eller hetsande åtgärder. Vilket för med sig att musiken till sin helhet är rumsligt stillsam och på några håll litet väl meditativ. Den är inte heller försedd med impulsiva filbyten utan flyter påfallande lugnt från källan. Det finns dock en slätstrukenhet över hela anrättningen vilket i viss mån beror på melodierna som exekveras.

Litet mer nerv skulle ha höjt temperaturen och jazzkänslan samt bidragit till att Hanna Elmqvists röst och särskilda sångstil skulle ha givits mer rättvisa. Björn Jansson på klarinett, flöjt och tenorsax spelar själsbesläktat med mjuka och runda toner oavsett instrument. Daniel Tilling visar mer av temperament i sitt klaviaturspel och skapar spänning och förväntan, t ex i första numret. Här följer basisten Lars Ekman honom och bidrar ytterligare till spänningen. Under Björn Janssons tenorsaxspel kommer även Daniel Fredriksson ibland till tals på sitt slagverk. Åtta av melodierna är komponerade av Hanna Elmquist själv och en är tillkommen tillsammans med Björn Jansson som själv också utfört en melodi på egen hand. Ytterligare en är utförd av Hanna tillsammans med Lars Ekman.

Materialet är likartat stämningsmässigt sett och man längtar på sätt och vis efter en av de stora standardmelodierna. Men sådana presenterade Hanna på sin första cd.

Leif Wigh