Med Paal Nilssen-Love Large Unit i Etiopien

Per-Åke Holmlander värmer upp
« 1 av 28 »

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet.)

Är det en festival?
Är det en turné?
Nja, det är Large Unit.

Large Unit består av två svenskar (Per-Åke Holmlander och Mats Äleklint), en danska (Julie Kjaer), en finländare (Tommi Keränen) och åtta norrmän (Ketil Gutvik, Thomas Johansson, Kristoffer Alberts, Klaus E Holm, Jon Rune Strøm, Christian Meaas Svendsen, Andreas Wildhagen och bandledaren Paal Nilssen-Love). Dessutom Christian Obermayer som fixade ljudet.

Kanske var det mest en turné ändå, i Addis Abeba, Etiopien. Men också en tids- och kulturresa

Det var en mycket intensiv vecka, fyra konserter och två workshops på fem dagar.
I samtliga fall kom man till en tom scen med åtminstone en bil full med utrustning. Allt skulle packas upp och efter spelning, packas ihop igen.
Efter lite repetition första eftermiddagen hade man en repertoar av ett par låtar man spelat i några år (Ana, Fendika) och till det la man några etiopiska låtar.
Tanken var att få till ett musikaliskt möte med etiopiska musiker och det lyckades man bra med. Under veckan var det en sångerska, några dansare (bland annat fantastiska Melaku Belay), en slagverkare, en klarinettist och två krar- och mansenkospelare som återkom flera gånger. Dessutom 4-5 tenorsaxofonister.
Att vissa instrument (som krar och mansenko)ger en lokal färg är ju uppenbart, mer oväntat är kanske det tenorsaxideal de alla har sedan ethio-jazzens guldålder (sent 60-tal till början av 70-talet).

Getachew Mekuria skapade det etiopiska tenorsaxidealet och i början av 70-talet spelade han in den (hittills) mest kända versionen av Shilela (den finns på samlingsskivan Ethiopiques, Vol. 14: Negus of Ethiopian Sax eller som på b-sida på en sjutummare utgiven 1972 … och den sjutummaren är nu släppt i en RSD2017-box tillsammans med fem andra klassiska singlar). Det är en väldigt speciellt sound, men som jag upptäckte efter Large Unit åkt hem – de etiopiska musikerna kan vid behov växla till ett mer västerländskt sound om de vill (tyvärr när det gällde den barjazz jag såg en kort stund).

Avslutning var på fantastiska Fendika, en liten klubb som har cirka 80 sittplatser (och då är det trångt, rummet är inte dubbelt så stort som till exempel Glenn Miller Café).

Några icke-musikaliska iakttagelser:

Tidsskillnaden är en timme, sju timmar eller nästan åtta år.

Att kalendern säger 30/7-09 istället för 8/4-17 märker man inte så mycket av.

Att lokal tid börjar när solen går upp kl 0600 kan vara bra att ha koll på om man ska avtala tid med någon, till exempel blir kl 14.00 (kl 13.00 i Sverige) istället 20.00 för en etiopier.

Man blir alltså lite yngre av att åka till Etiopien men det kompenseras av att landet ligger på 2300 m, så man blir tröttare också. Höghöjdsträning alltså.

Rödljus kändes emellanåt som ett förslag på vem som kanske bör lämna företräde utifall man kom samtidigt till en korsning. Annars fyllde man på så mycket man kunde i korsningar, ungefär som i Stockholms innerstad.

Farthinder var sällsynta inne i Addis (så mycket trafik att det gick långsamt av sig själv), däremot rätt vanligt på landsbygden (var rädd om dina lokala getter).

Kaffe dricker man mycket och gott är det. Juicen intar man ibland med sugrör men väl så ofta med sked, gott vilket som.

Varför bowlingskor ska ha meterlånga skosnören är lite svårt att förstå.

Fler hundar än katter och alla är lösa. Men inte en enda gång hörde jag en hund skälla.

Vem kom på att Paal (eller bandet) behövde 50 kg vitlök?

Musiken då, var det bra?

Jag kan väl säga att om jag åker över 700 mil så hoppas jag ju att det blir rätt bra. Så förväntningarna är rätt höga. Och de överträffades, med råge.

Senast jag såg Large Unit (på Fasching för ett och ett halvt år sedan) var de rätt bra, men det här var i en annan division. Dels säkert för att de har spelat mycket de senaste åren och dels för att de spelade tillsammans med etiopiska musiker (och spelade etiopiska låtar). Det svängde så smittande att det är svårt att komma på något annat band i samma storlek som är lika bra.

Nattjazz i Bergen 26/5 anbefales.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *