Duke Ellington and his Orchestra: Duke Ellington Treasury Shows D.E.T.S. Vol. 22

Storyville (Plugged)
Shelton Hemphill, Taft Jordan, Francis Williams, Cat Anderson, Harold Baker tp, Ray Nance tp, violin, voc, Lawrence Brown, Claude Jones, Wilbur De Paris tb, Jimmy Hamilton cl ts, Russell Procope cl, as, Johnny Hodges as, Al Sears ts, Harry Carney bs, cl bcl, Duke Ellington, Billy Strayhorn p, Fred Guy g, Oscar Pettiford b, Sonny Gear dr, Kay Davis, Marion Cox, Al Hibbler voc. Insp. 1942–1946, USA.

US Treasury Department (det amerikanska finansdepartementet) gav under andra världskriget ut krigsobligationer som ett sätt att finansiera kriget. Mot slutet av kriget engagerades Duke Ellington och hans orkester för att stödja försäljningen, som småningom kom att inriktas på sparobligationer. Under ett och ett halvt års tid, från den 7 april 1945 till den 5 oktober 1946, konserterade Ellington och hans orkester en knapp timme varje lördag under rubriken Your Saturday Date With The Duke.
Konserterna, som genomfördes live inför sittande publik och direktsändes via radio, varvade Ellingtons musik med försäljningsargument för obligationerna. Materialet har senare getts ut på skiva under namnet Duke Ellington Treasury Shows (D.E.T.S.). På 2000-talet startade det danska skivbolaget Storyville Records en cd-utgivning av det gigantiska materialet. Totalt handlar det om hela 24 dubbel-cd varav 23 till dags dato har kommit ut.

D.E.T.S. Vol. 22 omfattar den konsert orkestern gav på Golden Gate Theatre i San Francisco den 3 augusti 1946 och konserten från Meadowbrook, Culver City i Kalifornien den 17 augusti samma år. Några bonusspår inspelade 1942 och 1943 får också plats. Totalt handlar det om nästan två timmar musik. En kort snutt av Take the A Train återkommer flera gånger under konserterna och blir den röda tråd som binder ihop materialet. Obligationsreklamen, som Ellington i egen hög person läser upp, finns med på skivorna och stärker materialets autenticitet. Ett utmärkt texthäfte på 24 sidor signerat Roger Boyes ger viss bakgrundsinformation om Elllingtons orkester i mitten av 1940-talet men framför allt ger det läsaren intressant detaljinformation om låtmaterialet.

Av dryga 20-talet låtar återfinns några riktigt fina ballader, bland dem klassikern Lover Man med fin sång av Marion Cox, I Got It Bad and That Ain’t No Good där Al Hibbler svarar för sången, och A Flower is a Lovesome Thing med lysande altsaxspel av Johnny Hodges. Några medryckande låtar av jump-karaktär är Hollywood Hangover, The Jeep is Jumping och Basies One O’Clock Jump. Sviten Blues Cluster kopplar samman tre bluesteman. I ett av dem möter Kay Davis ordlösa sång Jimmy Hamiltons klarinett och atmosfären är trolsk.
Ett annat sammansatt verk är The Tonal Group bestående av Rapsoditty, Fugaditty och Jam-A-Ditty. I de två första delarna är tonen lågmäld med symfoniska inslag. Jam-A-Ditty bjuder på äkta 30-talsswing. Trots att det uteslutande handlar om liveinspelningar så levererar bandet utmärkt tight ensemblespel. Trumpetsektionen är i särklass med Cat Anderson som lead-trumpetare. Träblåsen spelar dynamiskt och smälter samman till en organism med Hodges som flitig solist. Även trombonisten Lawrence Brown lyser i solistrollen. Oscar Pettiford bjuder på oväntat modernt basspel, vilket bidrar till att hela kompet känns fräscht. Ellingtons pianospel är auktoritärt med smått majestätiska drag. Ljudkvaliteten är genomgående alldeles utmärkt, vilket är något förvånande med tanke på att inspelningarna gjordes för drygt 70 år sedan.

Leif Linnskog

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(8) { [0]=> int(54541) [1]=> int(54329) [2]=> int(54382) [3]=> int(54209) [4]=> int(51323) [5]=> int(54639) [6]=> int(54566) [7]=> int(50803) }