Storstilad minneskonsert till Monica Z

« 2 av 9 »

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet. Foto: Lasse Seger.)

Monica Z – For Ever and Ever
Ystad Arena, Ystad Sweden Jazz Festival, 1 augusti 2017.

Monica Zetterlunds minne lever, inte minst tack vare Monica Zetterlund Sällskapet som sedan sångerskans tragiska bortgång 2005 årligen arrangerar minneskonserter . Senare i höst (den 20 september) skulle sångerskan firat sin 80-årsdag. Den sjunde upplagan av Ystad Sweden Jazz Festival drog igång storstilat med en minneskonsert till sångerskan arrangerad av just Monica Zetterlund Sällskapet. Utsålt och 1 500 personer på plats i den nybyggda Ystad Arena som även står som en av flera nya spelplatser under årets upplaga av festivalen.

En lång rad namnstarka artister som Jan Lundgren, Hannah Svensson, Filip Jers, Svante Thuresson och Tommy Körberg var på plats och backades upp av Ekdahl & Bagge Big Band med saxofonisten Håkan Broström som huvudsolist. Kvällens presentatör var journalisten och filmaren Tom Alandh, som bland mycket annat gjort en hyllad dokumentär om sångerskan från Hagfors. Alandh bidrog med träffsäkra stories mellan låtarna. Rutinerade Thuresson satte den nödvändiga ”Zetterlundska” tonen och känslan direkt i Monicas vals och en vindlande tolkning av Hoagy Carmichaels Skylark. Hannah Svensson ökade tempot i en rungande What a Little Moonlight can do som övergick i Hasse & Tages klassiska svenska text O vad en liten gumma kan gno. Munspelaren Filip Jers teamade klockrent ihop med sångerskan i Bedårande sommarvals, Hannah Svenssons lyriska symbiotiska duett med Jan Lundgren i folkvisan Jag vet en dejlig Rosa satt som hand i handske.

Monica älskade polskor. Även Jers och Lundgren är som bekant överförtjusta i polskor och i stundens ingivelse skapades kanske kvällens mest oförglömliga nummer när de på duo framförde Slängpolska efter Bruun. (Jers berättade för mig morgonen efter att valet av denna polska bestämdes 20 sekunder innan de skulle upp på scenen.) Deras duonummer var överlägset det som vann flest applåder denna minnesvärda afton.

Lundgren fick glänsa ensam vid flygeln i ett antal nummer som vi förknippar med Monica – Att angöra en brygga, Den sista jäntan, Sakta vi går genom stan, Ack Värmeland, du sköna, Oscar Brown Jr:s Dat Dere (Mamma vad är det?) … En hel del musikaliskt örongodis stod även Ekdahl & Bagge Big Band för i ett antal instrumentala nummer, bland annat fick vi avnjuta ett lysande arrangemang av Bengt Arne Wallins Kullerullvisan signerat Calle Bagge – en hyllning till ytterligare en legend med Zetterlundkopplingar. Wallin (1926-2015) var ju som bekant ett stort fan av sångerskan. Flera av Körbergs låtval föll dock utanför Z-ramen, som Donald Fagens Walk Between Raindrops och Lennon/McCartneys She’s Leaving Home. Men vad gjorde väl det en kväll som denna när sångaren var i högform med sina elastiska stämband? Leonard Bernstein var en av Monicas absoluta favoriter berättar Körberg från scenen och hans homage och subtila tolkning av Some Other Time var oförglömlig. Den oannonserade överraskningsgästen – trummisen, skådisen och konstnären Janne Loffe Carlsson – fick ta lite för stor plats men bjöd på en hel drös roliga minnen av Zetterlundskan, både från deras samarbeten under filminspelningar men även musikaliska möten som klassiska nattliga jamsessions ihop med trumpetaren Donald Byrd i Loffes lägenhet under tidigt 60-tal.

Den närmare tre timmar långa minneskonserten kunde inte avrundats bättre – med samtliga medverkande slöt man tillsammans upp på scenen i allsång av Tage Danielssons eftertänksamma Var blev ni av, ljuva drömmar?. Danielssons träffsäkra text är tyvärr lika aktuell idag som när den skrevs 1976 …
Bättre start på den veckolånga festivalen i Wallanderstaden kunde festivalteamet knappat önska sig!

Text: Patrik Sandberg
Foto: Lasse Seger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *