Calle Rasmusson: One

Prophone (Naxos)
Calle Rasmusson dr, Adam Forkelid, Magnus Hjort p, Kristian Lind, Max Thornberg b, Carl Mörner Ringström g, Fredrik Davidsson flh, tr, Per Thornberg ts, Peter Fredman ss, Dalasinfoniettan m fl. Insp. Nilento Studion, Göteborg, Kristinehallen, Falun, Studio Sibirien, Stockholm, Apipema Studio, Salvador, Bahia, decmeber 2013 till januari 2016.

Av alla minimalister är Steve Reich den som haft ojämförligt störst inflytande på den samtida musiken. Jag suckar alltså djupt när trumslagaren, kompositören och arrangören Calle Rasmusson inleder sitt debutalbum med upprepade figurer som hade kunnat plockas från valfri Reich-komposition.
Tack och lov lämnar han den skamlöst men snyggt kopierade minimalismen för en samtida jazz som drar åt lite olika håll utan att förlora sin lyriska och allvarliga kärna.

Med många inblandade musiker i olika konstellationer, däribland Dalasinfoniettan, har det blivit ett album fyllt av elegant, atmosfärisk och ganska så filmisk musik. Inspelningsproceduren har varit långdragen och utspridd på olika studior ändå låter det sammanhållet och tätt ända fram till det förtrollande vackra slutspåret The Stars.

Av alla solister vill jag gärna lyfta fram den lysande gitarristen Carl Mörner Ringström som piggar upp när musiken ibland planar ut i ett alltför designat uttryck.

Dan Backman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *