Lars Jönsson om Zomer Jazz Fiets Tour 2017 (med bildspel!)

Wartens
« 1 av 26 »

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet!)

ZJFT #31 eller Zomer Jazz Fiets Tour är en sommarjazzcykeltur som hålls utanför Groningen i norra Nederländeran den sista lördagen i augusti, i år för 31:a gången.

Själv kan jag nog inte komma på någon roligare festival att åka till och i.

I år var det bortåt 30 olika konserter (varav de flesta spelade två set). Konserterna hölls i 25 lokaler varav ungefär hälften är kyrkor. Det hela börjar kl 12:30 och de sista vanliga konserterna är färdiga vid 20:30.

Så vad hinner man då under 7-8 timmar när man ska cykla mellan kyrkorna också?

Exempelvis kan man börja med att lyssna på Han Benninks kvartett. Han fyllde 75 i våras och gjorde en fin konsert med Ben Herman (altsax), Ernst Glerum (bas) och Peter Beets (piano). Det var inte en Bennink som hoppade runt och spelade på golv, balanserade pallen på en cymbal eller liknande utan en lugnare upplaga där man spelade musik av Misha Mengelberg (om jag förstod rätt, i princip all presentation är på nederländska för publiken är ju nästan helt inhemsk). Många av låtarna skulle kunna vara material till en ny standardkatalog.

Därefter väntar 20 minuters cykling till Oostum kerk. En liten, ensligt belägen, kyrka som efter ett par besök har blivit en favorit. Där spelade Steve Beresford (piano, elektronik), Luc Houtkamp (tenorsax, saxello och en vacker vit klarinett) och Martin Blume (slagverk).

En klassisk frijazzkonsert som var så bra att vi bestämde att stanna även på andra set, så då fick vi en halvtimmes paus på kyrkogården där vi kunde sitta och titta över fälten med kor och får.

Upplägget är ju normalt så att alla börjar på utsatt tid och spelar max 45 min för att sedan ta 30 minuters paus och därefter köra ett set till.

Sedan cykling lite mer österut till Klein Wetsinge kerk. Ytterligare en kyrka lite avsides om än något fler hus i närheten till den här.

Ja namnen, är de inte vackra: Garnwerd, Feerwerd, Aduard, Oostum, Krassum, Klein Wetsinge …

Vi var till och med lite tidiga till Klein Wetsinge så vi fick tid till kaffe med äppelkaka. Äppelkakan var onekligen värd den extra cyklingen. Men innan ni sätter er på cykeln för att prova den så ska jag säga att troligen serveras den bara den sista lördagen i augusti.

Så med äppelkaka och kaffe var det bara att kliva in i den lilla kyrkan.

Musiken var med Wilbert de Joode Core Trio. Att Wilbert de Joode är en utmärkt basist vet väl alla. Han sitter på en låg stol och håller basen som om han spelade cello. De övriga i trion är nog mer okända, båda rätt unga. Onno Govaert spelade trummor väldigt lyhört och fint (han hörs annars i Cactus Truck där han låter mycker mer). Årets fynd var annars Marta Warelis. Förutom spännande pianospel satt hon emellanåt på golvet och bankade på underdelen av pianot. Hon spelar på Bimhuis i Amsterdam 12 oktober, med bland annat den här trion. Ett fint ögonblick var när de Joode slutar spela, lutar sig tillbaks så att vi, som han annars skymde, ska kunna se Warelis och pekar att vi ska kolla in henne. Han var uppenbarligen mycket nöjd med sin nya trio (och det var vi också).

Sedan var det dags att cykla tillbaks till Garnwerd, där tyvärr lokalen led av läckande ljud från ett mer högljutt evenemang. Dock gav ändå Hilary Jeffery (trombon) mersmak så förhoppningsvis ges tillfälle någon annan gång att höra mer av honom. Att Tobias Delius alltid är bra var ju känt innan.

Den tredje var Charly Birkenhauer på vibrafon.

Därefter en kort cykling söderut till Krassum där det i en lagerlokal var dags för John Dikeman, William Parker och Hamid Drake. Det kändes som att förväntningarna från publiken var att detta skulle vara höjdpunkten. Parker – Drake var som vanligt fantastiskt svängiga. Dikeman blåste väldigt hårt (som vanligt) till en början men lugnade så småningom ner sig och det hela kändes mer som en fungerade trio. Till slut en riktigt bra konsert.

Efter den konserten började det regna och det var dags att få något att äta innan hemfärd.

Det är en bra spridning på publiken, inte bara geografiskt. Många familjer och kanske inte lika många kvinnor som män men nästan.

När man hämtar sitt biljettband, får man en klädnypa och ett ölunderlägg som man förväntas sätta på bakhjulets ekrar för att få lite musik medan man cyklar. Hur länge sedan hade man sådant som barn i Sverige? Det finns en beskrivning på nederländska (som inte Google klarar av att översätta till något begripligt). Kanske läge för ett riktigt lexikon till nästa år.

Text & bild: Lars Jönsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *