CCQ musicerande på hög nivå

Foto: Heiko Purnhagen

CCQ
Fasching, Stockholm, 13 september 2017.

Trummisen Christopher Cantillo har med sin kvartett samlat några av landets bästa jazzmusiker – Joakim Milder (ss, ts), Fredrik Ljungkvist (cl, ss, ts) och Pär-Ola Landin (b). Frånvaron av en pianist möjliggör en större harmonisk frihet, vilket man vet att utnyttja på ett kreativt sätt i den bitvis mycket fria musik som kvartetten spelar.

Efter en försiktig, smygande öppning formerar sig musiken till en blues, Sister Maj’s Blouse, av tenorsaxofonisten Börje Fredriksson. Ljungkvist spelar första solot följt av Milder, som ju är vår främsta uttolkare av Fredrikssons musik. Jazzigt, bluesigt och spräckigt!

Om Milder är den eftertänksamma improvisatören som omsorgsfullt mejslar fram tonerna, så är Ljungkvist mer direkt och expressiv i sitt uttryck, vilket gör att de kompletterar varandra på ett förträffligt sätt och det bjöds på många lysande solon under kvällen.

Materialet bestod huvudsakligen av egna kompositioner och de fyra påföljande låtarna var i ordning skrivna av Ljungkvist, Milder och Landin. Även som kompositörer skiljer sig de båda blåsarna åt, där Ljungkvists låtar mer närmar sig frijazz medan Milders har en fastare struktur, men alltid med ett visst utrymme för frihet. Landin kontrasterade mot detta med ett betydligt stillsammare uttryck i sina låtar.
Efter paus inledde Milder och Ljungkvist på tenorsax, unisont och utan komp. Bas och trummor kom till och det hela blev till ett fint samspel. Landin är en mästerlig basist med ett väl avvägt spel och Cantillo är en trumslagare som effektiv använder hela trumsetets rytm- och klangrikedom.

En av kvällens höjdpunkter var ett framförande av Krzysztof Komedas Kattorna som ursprungligen skrevs för Henning Carlsens film med samma namn. Fantastiskt och suggestivt utspel av Milder på tenorsax och Ljungkvist på sopransax!

Det hela fortsatte på denna höga nivå, med ett varierat och innehållsrikt spel av alla och avslutades med Ljungkvists fina låt Hon målar innan den entusiastiska och upprymda publiken krävde ett extranummer, som blev Monks Light Blue. Nu ser jag fram emot den skiva som ska komma med gruppen i vinter!

Roger Bergner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.