Meny
Blue Note (Universal)
Ambrose Akinmusire tp, Sam Harris p, Harish Raghavan b, Justin Brown dr. Insp. The Village Vanguard, New York 2-7 februari 2017.
Ett nyutgivet livealbum från legendariska Village Vanguard och på lika legendariska etiketten Blue Note väcker lätt nyfikenheten hos en jazznörd. Och för mig blev det en musik som berör. Normalt är jag en smula kallsinnig till frijazz av den här typen när den återges på skiva, trots att jag kan ha stor behållning av den framförd live. För mig har det alltså handlat om ögonblickets spontana engångsupplevelse, som tappar sin attraktion konserverad på skiva. Det blev därför en positiv överraskning när detta dubbelalbum växte för varje genomlyssning, min förutfattade mening till trots. Bidragande orsak är möjligen att det handlar om en fin ljudupptagning med närvarokänsla, bäst avlyssnad med hörlurar. Effekten blir som att känna det som ett kliv in i musikens inre värld.
Den 35-årige trumpetaren Ambrose Akinmusire från Oakland, Kalifornien, har hunnit med en diger skivutgivning, varav ett 25-tal album som sideman inom ett brett spektra. I eget namn tillkommer, inkulsive detta album, ytterligare fem. Han har vunnit prestigefyllda International Jazz Competitions i Thelonious Monks respektive Carmine Carusos namn. 2014 vann han också North Sea Jazz Festival Award. Trumslagaren Justin Brown har varit Akinmusires följeslagare genom musiklivet från tidiga tonår, senare också pianisten Sam Harris och basisten Harish Raghavan. Samhörigheten har borgat för en mycket lyhörd interaktion.
Akinmusire utforskar hellre nya stigar än följer de gamla av jazzhistoriens stora beprövade, men om man ska beskriva hans trumpetstil tycker jag Avishai Cohen bland de nu levande kommer honom närmast (lyssna på Moment In Between The Rest, så får ni se!). Repertoaren bygger helt på egna kompositioner, framförda med en mix av harmonibundet, fritt och abstrakt, stundtals i ett och samma stycke. De olika spåren har olika stämningslägen, från starkt dynamiska stycken till lyriskt eftersinnande och återhållna. Spelordningen skulle kunna beskrivas som en nära två timmar lång svit, men hur ofta kan man sitta så länge med hörlurarna på i det verkliga livet? Den som till äventyrs har den avundsvärda möjligheten behöver inga yogaövningar för att uppnå sin Moksha!
P-O Larsson
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
