Både gamla och nya konstellationer gjorde succé i Vilnius

Fire! Orchestra
« 1 av 27 »

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet.)

Vilnius Jazz Festival
Vilnius, Litauen, 12-15 oktober 2017.

Vilnius Jazzfestival firade 30 år.
Den hölls i den ryska dramatiska teatern, i utkanten av gamla stan.
En utmärkt lokal med plats för ett antal hundra och med utmärkt ljud (NoBusiness Records, det lokala skivbolaget, har gett ut ett antal inspelningar från tidigare festivaler).
Det var två konserter varje kväll i fyra kvällar.
Några av de finaste upplevelserna var Henri Texier Hope Quartet med Sebastian Texier (altsax och klarinett), Francois Corneloup (baritonsax) och Gautier Garrigue (trummor). Varmt, vackert och svängigt.
Fire! Orchestra i sin nya upplaga (enda skillnaden jämfört med kulturhuset i augusti var att Josefin Runsteen ersatte Katt Hernandez). Kanske var det lite tajtare och lite mer soloutrymme. För beskrivning/recension av stycket hänvisar jag till OJ#4 2017 och nöjer mig med att hålla med, det är fantastiskt vackert (speciellt sången på slutet). Det ska bli kul att se vad som händer med det här stycket (som väl inte är ett helt stycke än), och möjligen väl så spännande att följa utvecklingen av det under hösten (Fylkingen 26/10 respektive 14/12).
Att medlemmarna är Mats Gustafsson, Johan Berthling, Andreas Werliin, Alexander Zethson, Christer Bothén, Per Texas Johansson, Isak Hedtjärn, Susana Santos Silva, Leo Svensson, Josefin Runsteen, Anna Lindal, Sofia Jernberg och Mariam Wallentin vet väl alla? Och till 26/10 hoppas vi att Katt Hernandez är med igen så att de blir kompletta.
Stående ovationer blev det.

Instant Composers Pool Orchestra (ICP) firar 50 år som grupp i år. Efter att Misha Mengelberg avled tidigare i år är det Han Bennink som leder gruppen (och han fyllde 75 i våras). Så mycket firande blev det. Det var en påtagligt rörd Bennink som tackade Mengelberg med att sjunga en psalm.
Det är ju inget dåligt gäng de har: Tristan Honsinger (cello) och en blåssektion med Michael Moore (altsax), Tobias Delius (tenorsax), Ab Baars (klarinett, tenorsax), Wolter Wierbos (trombon) och Thomas Heberer (trumpet). Dessutom Gus Janssen (piano), Ernst Glerum (bas) och Mary Oliver (fiol).
Kanske inte så mycket instant längre, men visst svänger det. De spelade bland annat låtar av Mengelberg och Herbie Nicols.

Evan Parker (tenorsax) har man ju sett och hört ett antal gånger. Han står rätt stilla vid sin mikrofon och blåser. Barry Guy (bas) har man också hört rätt ofta. Han står inte fullt så stilla. Tvärtom är han en av de musiker som rör sig mycket och håller på med mycket pinnar och annat på sin kontrabas. Kul att försöka fotografera. Paul Lytton (trummor) har man kanske inte hört lika ofta. Han sitter också rätt stilla och lite nedåtböjd (svårfotograferad) och smattrar intensivt på sina trummor.
Tillsammans har de också hörts och det är ju alltid bra.
Sedan går det några år och några hundra konserter och minnet bleknar.

Hur bra var de då på Vilnius Jazz Festival?
Fantastiska. Det blir kanske så när man spelat tillsammans i över trettio år som trio (Parker/Guy finns inspelande tillsammans redan för 50 år sedan, Parker/Lytton för 45 år sedan).
Ja, de var så bra att alla festivaler och jazzklubbar med självaktning bör boka det här trion.
Men vänta inte för länge, de har alla passerat 70 (Evan Parker var med ICP-gänget för bortåt 50 år sedan).
Så pensionärsjazz alltså.
Kan man få en Sverigeturné nästa år?

Lars Jönsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *