♥ Avishai Cohen: Cross My Palms With Silver

ECM (Naxos)
Avishai Cohen tp, Yonathan Avishai p, Barak Mori b, Nasheet Waits dr.
Insp i Frankrike september 2016.

Trumpetaren Avishai Cohen tillhör definitivt en av de mer intressanta musikerna med ett starkt emotionellt patos formulerat både brett och djupt i en personlig diskografi. Cohen är alltid känslofylld men blir aldrig känslosam. Han har flera gånger visat att en stark röst inte alltid behöver vara högljudd, utan en målinriktad lågmäldhet kan under vissa betingelser få stort genomslag. Detta var ytterst tydligt på Cohens förra, mycket uppmärksammade skiva Into the Silence (ECM 2016) och gäller även hans nya utgåva Cross My Palms With Silver. Denna gång jobbar Cohen i kvartettformat, basisten Barak Mori är ny och den något mindre gruppen ger främst Cohen och pianisten Yonathan Avishai större utrymme. Förra skivan skildrade ett personligt sorgearbete, denna gång är det mer en sorg och frustration över tillståndet i världen som Cohen reflekterar kring. Inledande Will I Die Miss? Will I Die? har sitt ursprung i en fråga ifrån en syriansk pojke till en sjuksköterska efter en gasattack i Aleppo. Stycket inleds med vilset sökande trumpetfraser vilka med stöd av Avishais resoluta pianoackord samt efter ett tag med bistånd ifrån de övriga i gruppen får en riktning och en positiv färgning med ljusa, lättsamma österländska folkmelodiska teman i botten. Det finns hopp. Den crescendofyllda balladen Theme for Jimmy Greene, är ett kollegialt empatisk statement till altsaxofonisten Jimmy Greéne som förlorade sin dotter i skolskjutningen i Sandy Hook 2012. Och det är så Cohen arbetar skivan igenom, att med små, men intensiva medel förmedla starka känslor i en lyrisk musikalisk form fylld av komplexiteter men med en klar riktning framåt. Shoot Me in the Leg har en mångsidig och flerskiktad uppläggning, där Avishais robusta pianospel skarpt kontrasterar Cohens ljusa lyrismer, till slut står Cohens ståndaktiga trumpet ensamt står kvar. Avslutande 50 Years and Counting, en titel som refererar till Israels ockupation av Västbanken, är en snabb konventionell låt som rör sig på ytan bekymmerslöst och friktionsfritt framåt, men som har mörka undertoner och modala teman på tvärs som dämpar och håller igen. Ett musikalisk uttalande som väl återspeglar Cohens och många israelers kluvenhet till situationen i hemlandet. Återigen en personlig och angelägen skiva med flera bottnar, både vad gäller form och innehåll ifrån en engagerad och engagerande musiker som tror på musikens helande krafter. Och varför skulle det inte kunna vara så?

Ulf Thelander

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(8) { [0]=> int(54209) [1]=> int(51323) [2]=> int(50803) [3]=> int(54566) [4]=> int(54329) [5]=> int(54541) [6]=> int(54382) [7]=> int(54639) }