Sahlin, Olle ”Umbrang” – gitarrist, banjoist, trumslagare

(7 mars 1914 – 2 september 1960)

Olle ”Umbrang” Sahlin var en naturbegåvning och en musikant av den gladlynta, lekfulla sorten – på sin tid en publikgunstling av stora mått. Hans smeknamn var en slags ljudhärmande beskrivning av en av hans många spex-gester på gitarren.

Han föddes på Söder i Stockholm. Efter tidiga försök på dragspel och trummor i skolokestern började han i fjortonårsåldern spela banjo, och lyckade snart skaffa sig en hel del ströspelningar. Sommaren 1931 engagerade Charles Redland honom till sitt band på Nöjesfältet och ett par säsonger spelade han sedan tillsammans med Stig Holm och Rune Ander. Därefter kom han en tid till Ragge Läth innan han höstsäsongen 1935 inledde ett mångårigt samarbete med Sune Lundwall på Bal Palais.

Då banjon började komma ur modet övergick Sahlin till gitarr och han var fram till den moderna gitarrstilens genombrott en av landets tongivande musiker på sitt instrument. Men även sedan han etablerat sig som gitarrist kunde han då och då plocka fram banjon och spela ett publikknipande chorus när han tyckte att det passade. Han stannade hos Lundwall ända fram till 1944 då han startade ett eget band som regelbundet spelade på Sveahof. Där gjorde han sin sista säsong 1958. De senare åren var han mest verksam som trumslagare.

Sahlin kan höras på flera grammofoninspelningar från 1930- och 1940-talen. Som gitarrist medverkade han bland annat på de inspelningar Benny Carter gjorde i Sverige 1936 och på Erik Franks legendariska inspelning av Novelty Accordeon 1944. På trummor kan han höras på de inspelningar Valaida Snow gjorde med Lulle Ellbojs orkester 1939. Alla inspelningarna gjordes på skivmärket Sonora.

Artiklar:

Svenskt stjärnalbum, OJ 2/1938

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *