När Christina Von Bülow spelar är det gott att leva

[Best_Wordpress_Gallery id=”107″ gal_title=”CvB”]

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet.)

Christina Von Bülow With Friends
Stardust, Lund, 26 januari 2018.

Nu nalkas Stardusts 25-årsjubileum i april med stormsteg. Denna konsert är nr 197 och sammanlagt har 586 artister stått på Stardusts scen. Stafettpinnen är nu Christina von Bülows och hon har med omsorg handplockat svenska och danska medspelare. Med von Bülows underbara altsax går tankarna till både The Rabbit och Dompan i Frank Loessers I Have Never Been in Love Before. Den mycket efterfrågade basisten Daniel Franck är som ett med sin bas, grovarbetar med kraft och spänst, står verkligen i och åstadkommer genuint finlir. Trumslagaren Chris Montgomery, känd från bland ammat filmen ”Monica Z”, är de små medlens mästare, som med stor koncentration markerar med finess och rytmisk perfektion. Gitarristen Erik Söderlind med sin nya Levin, nyss inköpt på stampen i Farsta, ger sköna slingor, när von Bülow plockar fram tvärflöjten i Manhã de carnaval, från kultfilmen ”Orfeu Negro”, som kom under franska nya vågen-eran. Då är det gott att leva! Söderlinds kärlek till den brasilianska musiken lyser igenom och hans gitarrspel lyfter och svävar så lätt. Von Bülow får ledigt från kompet (kompledigt!) när det är dags för Monks In Walked Bud, gudabenådad bebop av högsta klass när gitarr, bas och trummor kommer loss. Sittande på en barstol betraktar von Bülow sitt kammarjazzband. Hon har all anledning att vara nöjd. Pärlor som Golsons Stablemates samt Van Heusen/Burkes Like Someone in Love (med tvärflöjt) landar tryggt hos publiken. Stafettpinnen går vidare till Söderlind, också det något att se fram emot! Med givmild musikalitet bjuds extranumret Valsanova av Bengt Hallberg.

Slutligen lite kuriosa: Bebop har haft en svacka, men upplever nu en renässans, säger von Bülow i sitt mellansnack. På ett café i Köpenhamn spelar tonåringar dansant bebop som gynnar bebop-knopparnas återväxt. Det gläder oss jazzälskare!

Lasse Seger