Gregory Porter: Nat ”King” Cole & Me

Blue Note (Universal)
Gregory Porter voc, Christian Sands p, Reuben Rogers b, Ulysses Owens dr, Terence Blanchard tp London Studio Orchestra, Vince Mendoza arr, cond. Insp. Air Studios, London maj 2017.

Gregory Porters inbjudande mix av jazz, blues, gospel och soul har med åren lockat en storpublik. År 2014 fick sångaren en välförtjänt Grammy för sitt första Blue Note-album Liquid Spirit, som fortfarande är den mest streamade jazzskivan någonsin. Tidigare i år stod Porter för ett bejublat framträdande vid Polarprisutdelningen och nu kommer han med ett nytt album där han hyllar en av sina stora hjältar: pianisten och sångaren Nat King Cole.

Porter säger själv att rötterna till hans inspiration finns i kyrkans gospel och hos just Nat King Cole, som likt Porter själv med lätthet gled mellan finjazz och sångbara popmelodier som fastnade. Till sin hjälp har Porter arrangören Vince Mendoza och ett tidlöst, coolt, svängande storband, London Studio Orchestra. Orkestern har ett namnstarkt kärnband med pianisten Christian Sands, basisten Reuben Rogers, trummisen Ulysses Owens och trumpetaren Terence Blanchard. Mendozas orkestrering är vilsam och subtil med en lätt blinkning till både Gil Evans och Nelson Riddle. Flera av arrangemangen ligger så nära originalen att man hade önskat sig en annan ingång in i Coles låtskatt. Här finns till exempel inga tolkningar från Coles vitala period med jazztrion mellan 1945 och 1949 utan materialet är mestadels hämtat från Coles tid inom showbiz från 50-talet och framåt. Porter tolkar flera av Coles mest älskade klassiker som Mona Lisa, L-O-V-E, Nature Boy, Ballerina och The Christmas Song med djup, äkthet, närvaro och övertygelse. Hans honungslena baryton andas stor karisma med det direkta, personliga tilltalet. Jag saknar dock den där krämiga timbren som Cole får fram på Mona Lisa och sensibiliteten i Nature Boy. Höjdpunkterna är dock många och kommer i L-O-V-E, albumets jazzigaste spår med fina soloinsatser av Blanchard, den lekfulla tolkningen av Chaplins Smile och den mambodoftande Quizas, Quizas, Quizas samt Porters egen, hjärtskärande hyllningskomposition till Cole: When Love Was King.

Patrik Sandberg

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(8) { [0]=> int(50803) [1]=> int(54639) [2]=> int(54329) [3]=> int(54382) [4]=> int(54209) [5]=> int(51323) [6]=> int(54566) [7]=> int(54541) }