Michael Landaus spelglädje gav en varierad konsert

Foto: Patrik Sandberg

Michael Landau Liquid Quartet
Fasching, Stockholm, 5 mars 2018.

Gitarristen Michael Landau har ett digert cv som studiomusiker på den amerikanska västkusten, där han obehindrat rört sig rock-soul-jazzsfären. Landau har haft återkommande samarbeten med bland andra Joni Mitchell, James Taylor, Steve Lukather, Robben Ford, Wayne Shorter och inte minst på senare år med trumslagaren Steve Gadd. En mångsidighet som paradoxalt nog snarare mejslat ut en personlig profil än skapat utslätande anpassningar. För även om Landau kan genrernas alla licks och trix och är väl förtrogen med sina influenser som Cream, Hendrix och inte minst Steve Ray Vaughans texasblues har han en egen ofta rätt oförutsägbar spelstil. Landau arbetar mycket med kontraster och tvära kast, där sofistikerade, tillbakalutade ballader plötsligt kan brisera för att lika oväntat återgå till sina mjuka former. Men även motsatsen förekommer, där linjära rockanstrukna melodier svävar iväg lyriskt för att åter få markkontakt. Det är just spelglädjen, den innovativa leken med klichéer och givetvis bristen på upprepningar som fångar uppmärksamheten och sätter prägel på konserten. Landau är navet medan de övriga både integrerat men också självständigt kollektivt ser till att det flyter. Basisten Andy Hess – med erfarenheter från John Scofields Überjam Band – har en heltäckande spelstil med långa melodiska baslinjer parat med korta, avhuggna rytmiskt plockande grooves. Trumslagaren Ian Thomas jobbar med ett enkelt, mindre trumset vilket ger ett precist och koncentrerat rytmarbete, rakt utan några krusiduller. Slutligen sångaren och gitarristen David Freeze har en avslappnad, lite lättjefull framtoning och en modulerad, behaglig röst. Texterna är lättsamma – typisk whiteblues som mer speglar ”worries” än ”troubles” – så det är mer det instrumentala som ger tyngd och allvar. Sammantaget en varierad spelning, fylld av eleganta och oväntade spelupplägg och där den stabila bluesbehängda ramen just förblir en ram.

Ulf Thelander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.