Brötzmann/Schlippenbach/Bennink firade ”Machine Gun” i stor stil

« 1 av 8 »

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet. Märk väl att autoplayfunktionen numera är bortrationaliserad av Photo Gallery-folket.)

Brötzmann/Schlippenbach/Bennink – 50 Jahre Peter Brötzmann Machine Gun
Lila Eule, Bremen, Tyskland, 26 maj 2018.

Peter Brötzmanns Machine Gun firar 50 år i år.
Och vad kan väl vara ett bättre ställe att fira det än på Lila Eule i Bremen?
Lila Eule är en liten, inte speciellt charmig, källarklubb i ett trevligt område i Bremen.
Men det var ju här den spelades in, den legendariska plattan, 1968.
Då var det en oktett, och samlade för att fira minnet av det tillfället var en trio som varit aktiva sedan dess: Peter Brötzmann själv, Han Bennink och Alexander von Schlippenbach.
Har de någonsin spelat tillsammans som trio förut?

Det är ju tre stora egon som möts så det gäller att vara aktiv om inte de andra ska ta över.
Schlippenbach är väl den mest jazziga av dem och låter emellanåt lite monkigt eller letar passande toner till Brötzmanns balladspel. Benninks trumspel är som han är som bäst, oerhört drivande och med överaskande infall emellanåt men han kompar också Schlippenbachs jazzigare piano fint med vispar medan Brötzmann vilar.
Brötzmann går från tenorsax till taragato, tillbaks till tenor för sedan ta fram silverklarinetten och sedan avsluta med tenor. Som bäst är han ju med tenoren där han fortfarande är kraftfullare än de flesta. För det är ju energirik musik som bjuds, som sig bör.
Det bjuds förstås på både piano- och trumsolon och duoformationerna får givetvis också plats. Variationen av solo, duo, trio och Brötzmanns instrument hjälper till att göra konserten dynamisk och spännande.

Men trion är det som är allra bäst. Med tre sådana mästare i högform är det en kväll där 1+1+1 blir mer än 3.
Det blev en närmaste drabbande timme och efter en lång slutapplåd avslutade Bennink och Brötzmann med en fin duo.

Och för den som fortfarande funderar på om de hört trion tidigare: om du inte var in München i maj 2017 har du nog inte gjort det. Då var den ett kort avslutning på en festival. Efter 50 år var det äntligen dags för en riktig konsert och jag tror de är bättre nu än när det begav sig.

Lars Jönsson

En reaktion på ”Brötzmann/Schlippenbach/Bennink firade ”Machine Gun” i stor stil

  1. […] Och så några ord om det som väl var tänkt som festivalens höjdpunkt, duon med Fred van Hove (piano) och Peter Brötzmann. De har kanske inte spelat tillsammans sedan mitten av 70-talet och då i trio med Han Bennink. Det börjar med att van Hove får ledas in på scen, han har uppenbara problem med att gå (balansen kanske). Det tog kanske en minut för 10 meter, han stannar till vid flygeln för att växla några ord med Brötzmann (som släntrat lite lojt in strax bakom honom). Fortsatt mödosam promenad runt flygeln och vi håller fortfarande andan när han äntligen lyckades sätta sig på pianopallen. Mer behövdes inte för att han skulle känna sig tillrätta och redan första anslaget visade att även om man är 82 år fyllda och har svårt att gå, kan man spela piano (åtminstone vissa kan, det är inte givet att för att de första två är uppfyllda att pianospelandet kommer av sig själv). Brötzmann fyller på med tenorsax efter någon sekund och vi kan andas ut och istället skratta lättade, det gick bra, det låter bra. Och efter cirka 40 minuter och ett ett extranummer, van Hove ville ju spela lite till, är alla mycket nöjda. Vi hade varit med om något stort, flyttade tillbaks i tiden 45 år eller så. Dessutom kan det ha varit första gången van Hove och Brötzmann spelade en duokonsert tillsammans. En till historieböckerna tillsammans med Machine Gun 50 år, förra året. […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.