Lars Jönsson om Kongsberg Jazzfestival (med bildspel!)

Akira Sakata & Johan Berthling
« 1 av 33 »

(Klicka någonstans på bilden ovan för att öppna bildspelet.)

Kongsberg Jazzfestival
Kongsberg, Norge, 4-7 juli 2018.

Kongsberg Jazzfestival är en av nordens största jazzfestivaler (38 000 sålda biljetter i år!). Med en medveten programmering erbjuder man jazz (och annat) till de flesta musikintresserade. Programmet är i princip indelat i tre delar:

  • Den populära delen som drar en stor publik, till exempel bjöd Sting och a-ha på utomhuskonserter som drog många tusen lyssnare.
  • Jazzavdelningen, med till exempel Chick Coreas akustiska trio.
  • Den mer experimentella delen som inrymmer programpunkter som Særingsfest och Avanthagen.

Själv försökte jag hinna med det mer experimentella och så mycket som möjligt av den ”vanliga” jazzen.
Sex set per dag kändes som en rimlig dos.

Några höjdpunkter:

Christian Meaas Svendsens solobasseans på Galleri Åkern. Vi fick se hur man kan spela bas med tre stråkar, en fot och till och med att man kan knäppa på strängarna med tårna.

Jon Rune Strøms kvintett. Det var bara deras andra spelning någonsin men det känns redan som att de är nästan i Atomic-klass. Fyra i gruppen är med i Large Unit som just kommit hem från en turné. Förutom Strøm och Svendsen på basar, består kvintetten Andreas Wildhagen på trummor, Thomas Johansson på trumpet och André Roligheten på saxofon.

En Corps var noga med att betona att de är en grupp så inga presentationer gjordes. De är en fransk impovisationstrio (piano, bas och trummor) och de gjorde en fantastisk konsert. Den hade allt: dynamik, energi … Melodierna lyste dock med sin frånvaro, men något annat hade vi i publiken väl knappast väntat oss. För den som vill ha lite namn består En Corps av Eve Risser på piano, Benjamin Duboc på bas och Edward Perraud på trummor.
Just nu har svårt att komma på någon annan pianotrio som är lika bra.

Saeringfest – som går av stapeln i Smeltehytta – är ett block som består av fyra konserter. En miniversion av Blow Out som hålls i Oslo i mitten av augusti. Först en ad hoc-grupp med John Butcher (saxofon), Agnes Hvidzalek (röst), Joe McPhee (ficktrumpet, saxofon), Pascal Niggenkemper (bas) och Ståle Liavik Solberg på slagverk. Men de fasta konstellationerna var de som gjorde de starkaste intrycken. Två fina duos: Mat Maneri (viola)/Randy Peterson (trummor) och Kaja Draksler (piano)/Susana Santos Silva (trumpet).
Där de första satsade på ett energimättat duospel så var de andra mer lågmälda, men ett parti där SSS fräste i trumpeten och Draksler gick loss med en klubba inuti pianot var väldigt fint.
Avslutningen på Saeringfest var Arashi (Akira Sakata, sax, klarinett, röst; Johan Berthling, bas; Paal Nilssen-Love, trummor). Oerhört intensivt.

Bobo Stenson och Jon Christensen har spelat tillsammans sedan tidigt 70-tal. Deras nya trio (det är ju deras andra spelning så det är väl en grupp nu?) med Fredrik Ljungkvist är väldigt lyckad. Med Ljungkvist kommer det nya impulser som Stenson och Christensen uppenbarligen tyckte var kul. Lyhört och nyfiket.

Mazen Kerbaj från Beirut använder trumpeten på ett eget sätt. Det händer att han blåser i den, fast då med ett saxofonmunstycke. Annars sätter han en slang i den och använder trumpeten med ”tratten” uppåt och bygger på med bland annat skålar med kulor i. Så mer en ljudkälla än en trumpet alltså. Han fick också trumpeten att låta som en basklarinett. Mycket fascinerande och fängslande.

Tanaka/Lea/Strønen spelade ett mycket fint improviserat set. Ayumi Tanaka på piano och Thomas Strønen på slagverk hade fasta positioner medan Marte Lea hade en friare roll. Förutom tenorsax, klarinett och diverse slagverk gick hon runt och spelade lite piano och på Strønens slagverk också.
Jag tror att det var andra konserten för den här trion också. Så magiskt redan nu. Vad ska det bli av detta?

Så årets Kongsberg Jazzfestival gav publikrekord. Så förutom att det nog är en av nordens största är det säkert också en av de bästa. Ser fram emot 55-årsjubileet nästa år.

Text & foto: Lars Jönsson

En reaktion på ”Lars Jönsson om Kongsberg Jazzfestival (med bildspel!)

  1. Fin rapport Lars! — Det är bara tråkigt att festivalen ser ser tvungna att att emot spons fr vapenindustrin….
    de behöver säkerligen inte de pengarna… som inte ser ut att vara så stora…. men festivalen förlorar mycket prestige o trovärdighet på detta i mina ögon. det är en FANTASTISK festival och har varit konstnärligt ledande i så många år i skandinavien – men varför ta emot ekonomiska bidrag från ”kongsberggruppen” – som exporterar vapensystem till t.ex. Saudiarabien ??? onödigt, ogenomtänkt o verkligen störande i mina ögon o öron. Musik är politik. All konst och musik är politisk — i mitt sätt att se på saken och detta är upprörande. Det går att diskutera sponsring i all oändlighet – statlig sponsring, privat och annan— men det måste gå någon slags gräns med sponsring från ett företag som exporterar vapen och vapensystem. Detta är INTE ok. mvh /// peace & fire ///// mats g

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.