Elephant9: Greatest Show On Earth

Rune Grammofon (Border)
Ståle Storløkken keyb, p, mellotron, Nikolai Haengsle b, Torstein Lofthus dr, perc, Pekka, bjällror. Insp. Studio Paradiso, Oslo, oktober 2017.

Det är svårare att ta till sig Elephant9 än Supersilent, det andra bandet där Ståle Storløkkens klaviaturpark är ett tongivande inslag. Åtminstone om man som jag har ett kluvet förhållande till jazzrock och fusion. Intensiteten och konsekvensen i soundet övertygade, jag blev motvilligt överkörd av trions ohämmade progrockjazz. Och när Reine Fiske hoppade in som extramedlem på albumen Atlantis och Silver Mountain var det bara att hänga med i hyllningskören. Gitarrfärgerna skapade en mer attraktiv ljudpalett. Nu, åter som trio, har jag svårt att känna något större entusiasm.

Inledande Way of Return lockar med en atmosfärisk känsla och en organisk och lättflygande melodi. Mystery har även den ett suggestivt lugn. Men när de höjer tempot och Ståle Storløkken fräser på med fender rhodes och hammond blir det mest tröttsamt, upprepande fraser från tidigare skivor eller en svunnen tid. En popkänsla dyker upp då och då, som är ny, dock lyfter det sällan. På Farmer’s Secret jobbar de igång ett medryckande driv, med en mystisk synthslinga, men så kommer riffet och det tjatiga elorgelsoundet och saboterar de goda intentionerna.

PM Jönsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.