♥ Wayne Shorter: Emanon

Blue Note (Universal)
Wayne Shorter ss, ts, Brian Blade dr, Danilo Perez p, John Patitucci b, Orpheus Chamber Orchestra. Insp. New York 2013 och London 2016.

Emanon är kompositören och saxofonisten Wayne Shorters efterlängtade trippelalbum utgiven på Blue Note-etiketten. Materialet – originalmusik skriven av Shorter – var färdiginspelat och planerat att släppas redan förra hösten men produktionsprocessen blev av olika anledningar uppskjuten. Med sig har Shorter sina trogna musiker sedan två decennier – pianisten Danilo Perez, basisten John Patitucci och trumslagaren Brian Blade. På fyra nummer samarbetar kvartetten även med den 34 musiker starka New York-baserade Orpheus Chamber Orchestra.

Kammarorkestern har tidigare arbetat med Shorter och hans kvartett på 2013 års livealbum Without A Net (Blue Note). I samband med att den skivan lanserades gav Shorter en konsert i Carnegie Hall i New York med sin kvartett och Orpheus Chamber Orchestra då man spelade fyra stycken kallade Pegasus, Prometheus Unbound, Lotus och The Three Marias. Omedelbart efter den konserten bjöd Shorter musikerna in i studion och spelade in de fyra låtarna. Resultatet framförs på Emanon som en musikalisk svit på dryga 50 minuter och upptar hela den första skivan. De andra två skivorna innehåller en liveupptagning från Barbican, London tre år senare med enbart kvartetten.

Som bonus till skivan medföljer en grafisk/science fiction-roman. Shorter är inspirerad av science fiction, seriehjältar och mytologi när han skapar sin musik. Boken har utformats av konstnären Randy duBurke medan själva historien är skriven av Shorter med hjälp av författaren Monica Sly. Var och en av svitens fyra satser har sin motsvarighet i ett tema i den grafiska romanen. Berättelsen hämtar sin inspiration från ett multiversum-koncept och introducerar en rollkaraktär – Shorters actionhjälte-alter ego – som kallas Emanon. Trots att musiken är tydligt kopplad till romanen så är det inget soundtrack till boken, utan en bonus. Multiversum-konceptet ligger tydligt i linje med improvisationsbilden i jazzen.

Emanon – no name på engelska skrivet bak och fram – var också titeln av en komposition från bebopens tidevarv som Shorter minns. ”Dizzy Gillespie hade en låt som hette Emanon på 40-talet”, säger han i pressrelease till albumet. ”Och den gjorde ett djupt intryck på mig som då var tonåring. ’No name’ betyder en hel del. Det som Emanon, artister och andra hjältar har gemensamt är deras strävan efter originalitet – och närmare skapande än så kan man knappast komma”.

Shorter håller ihop konstellationen galant med ett expressivt spel som är både drabbande och poetiskt. Även när han vänder sig inåt och blir mer abstrakt bygger han sina solon, alternerande mellan sopranen och tenoren, med en arkitekts precision. Musiken saknar bortre gränser både kompositoriskt och improvisatoriskt. Shorter rör sig lika fritt över rytmen i såväl orkester- som kvartettformatet. Blade, Perez och Patitucci, alla tekniskt mycket drivna, är inne i musiken kärna och broderar komplexa rytmer. Många gånger är melodifragmenten korta och enkla medan låtarna är långa och sammansatta. Allra bäst belyses detta med hela orkestern i den sökande sviten Pegasus, där Shorters bruk av kvartstoner påminner om Charles Ives. Orbits, som Shorter skrev till Miles Davis album Miles Smiles 1966, framförs i två urstarka versioner, dels med bara kvartetten, dels kammarorkestern. Idérika är också båda versionerna av The Three Marias från Shorters album Atlantis (Columbia, 1985) där klangbilden drar åt det latinska.

Wayne Shorters imponerande karriär sträcker sig från Art Blakeys stilbildande Jazz Messengers över Miles Davis sofistikerade 60-talskvintett till supergruppen Weather Report – och otaliga samarbeten med musiker långt utanför jazzen. 85 år gammal förmedlar han på Emanon sin vision: vad gör musiken med honom och vad han kan göra med den. Emanon är jazzpoesi och avancerad musikalisk dialog och den som kan ta till sig Shorters komplexa musikalitet blir rikt belönad.

Musiken är inte tillgänglig på digitala kanaler utan endast i fysisk form i två versioner. Dels i en standardversion med 3 cd:s och medföljande bok och dels i en limiterad deluxe-utgåva som paketerar 3 x 180g vinyl-lp:s och 3 cd:s inklusive den grafiska romanen i en vackert inbunden slipcase.

Patrik Sandberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.