Joel Lyssarides: Dreamer

Prophone (Naxos)
Joel Lyssarides p, Niklas Fernqvist b, Rasmus Svensson dr. Insp. 28–30 november, Nilento Studio, Göteborg.

När Joel Lyssarides spelade Esbjörn Svenssons kompositioner på Stockholms kulturfestival för några veckor sedan (läs: den 14 augusti, reds. anm.) skvallrade det om två saker: att hans pianospel och komponerande är starkt influerat av Svensson och att han ses som en Svensson i vardande, både som instrumentalist och komponist.

På debutplattan Dreamer – tillsammans med Niklas Fernqvist på bas och Rasmus Svensson Blixt på batteri – kommer den förhoppningen något på skam, men innehåller likväl några frön till den. Samtliga elva stycken, utom två, är av Lyssarides hand och bär engelska titlar, vilket tyder på ett hopp om en internationell karriär likt Esbjörn Svenssons. Och han kommer säkert slå igenom i Tyskland.
Fast inledande melodislingor i Semblance vittnar mera om hans klassiska skolning. Som ett gotiskt tema ur en Tim Burton-film. Skrjabin och Rachmaninoff heter husgudarna. Det andra stycket, Guadalquivir, andas däremot mycket e.s.t. Kanske för mycket. Liksom titelspåret.

Lyssarides musikaliska självporträtt, Self Portrait, har en skön tempoväxling. Likaså Umbra. Ett av albumets bästa spår är annars Niklas Fernqvists sju år gamla komposition Longing for Labrador. Medan tolkningen av Ser du stjärnan i det blå hade kunnat undvaras helt.
Omslaget måste få ett omnämnande: Snyggt formgivet av Alain Longeaud föreställer det en naken man som dyker ner i en pool vars vatten speglar Vintergatan ovanför. Träden är stora och gröna men ändå något hotfulla, dystopiska. Jag kommer att tänka på von Triers film ”Melancholia”. Den desperata drömmen om räddningen i sista stund.

Intressantast med pianotrions musik är mixen. En salig blandning av influenser: om jazzen är grundvalen så är pelarna rock och konstmusik, americana och tango. Men på pelarna återfinns kapitäler, ornament bestående av så kallade orientaliska skalor i halv- och kvartstoner. Lyssarides har grekiskt påbrå och det är intressant att han plockar upp dess musikaliska tradition och teknik, som en brobyggare mellan österländskt och västerländskt.

Rikard Rehnbergh

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.