Holmström, Chris – saxofonist, klarinettist

(17 augusti 1930 – 26 december 1995)

Chris Dennis Holmström föddes i Göteborg och växte upp i ett hem med mycket musik. Pappan spelade fiol och mamman piano. Föräldrarna hade tidigare varit i Amerika och tagit med sig jazzplattor hem så Chris och hans yngre bror Gilbert växte upp med musik av Louis Armstrong, Fats Waller och andra storheter.

Som liten gick han hos en pianotant och han prövade också på att spela trumpet utan större entusiasm. Men så när han var 15 år hörde han Ingmar Glanzelius spela klarinett på en skoldans, och det lät så fint att han själv skaffade sig en och började ta lektioner. Han började så småningom spela tillsammans med den två år yngre Bengt Hallberg och basisten Lasse Wanderydz.

1947 fick de sitt första betalda jobb på Lisebergspersonalens avslutningsfest. Jobbet hade ordnats av Bengt Hallberg som var med i Lisebergs dragspelsorkester. De fortsatte med spelningar på skoldanser som de fick ärva efter Ingmar Glanzelius när denne hade tagit studenten. Med på dessa spelningar var bland andra också Beppo Gräsman. När Ingmar Glanzelius började spela altsax gjorde Chris det också och han fortsatte spela altsax på skoldanser till och med läsåret 1949-50.

Sedan han tagit studenten och läst ett år på Göteborgs Handelsinstitut gjorde han lumpen som musikvolontär på I 17 i Uddevalla. Där låg också Rolf Billberg och tillsammans med några andra lumparkompisar hade de en liten jazzgrupp vid sidan av militärmusiken. Vid den här tiden hade Chris hört Stan Getz och blivit inspirerad att gå över till tenorsax.

Efter lumpen arbetade han på bank i Göteborg. Samtidigt spelade han med olika lokala band, innan han 1954 började med Malte Johnsons orkester på Liseberg. Då blev han yrkesmusiker på heltid och stannade hos Johnson till 1958. Den som efterträdde honom i orkestern var Börje Fredriksson.

Sommaren 1958 turnerade Chris med Simon Brehms orkester. De reste runt hela landet men hade även en del längre engagemang på Parapeten i Helsingborg och Lorensberg i Göteborg.

Följande vintersäsong spelade han med Sigge Andersson på La Visite. Därefter återvände han till Göteborg och jobb med Sören Ahrnot som tagit över Malte Johnsons orkester och nu var kapellmästare på Liseberg. Nu blev Chris också sektionskamrat med Börje Fredriksson.

De två var orkesterns mest hängivna jazzmusiker; Börje Fredriksson hade vid den här tiden Sonny Rollins som förebild och Chris lyssnade mycket på Lee Konitz. Det var ett rikt musikliv i Göteborg och det fanns många ställen där man kunde jamma efter arbetstid. De spelade på Chalmers och det fanns klubbar som Hot Circle och Syncopation Club och det var söndagsjam på Vauxhall, på Star och på Kungshall.

Men Chris märkte att arbetsmarknaden för jazzmusiker började svikta och när han i början av 1960-talet återvände till Stockholm började han arbeta på en reklambyrå. Men han spelade samtidigt på Nalen i Weine Renlidens popbetonade grupp med tenorsax, trumpet, elgitarr, elbas och orgel. Senare spelade han också med en liknande grupp ledd av Jan Allan och med popgruppen Nilsmen.

1965 gifte han sig och på sommaren det året träffade han Bengt Ernryd som undrade om han ville vara med i dennes sextett. Det var en radikal grupp och från att ha spelat rocktenor fick han nu gå över till en helt annan musik. Den lp, Musik, som de spelade in 1966 med bland andra Wåge Finér och Gösta Wälivaara är ett tidigt exempel på svensk fri-form-jazz.

I slutet av 1960-talet noterade Chris att de kommunala musikskolorna expanderade och behövde lärare. Han fick också snart jobb som musiklärare men under hela 1970-talet spelade han samtidigt barytonsax i Gugge Hedrenius storband. 1972 spelade han även basklarinett på en lp med brodern Gilberts grupp Mount Everest. Tillsammans gjorde de också en kvintettskiva Garden Talk 1980 och till den hade han skrivit tre av låtarna.

Ända in på 1990-talet spelade han vid sidan av lärarjobbet klarinett med Polisens blåsorkester, han medverkade i Danderyd Big Band under ledning av Kettil Olsson, och han spelade även med Putte Flodquists Pocketband och med Storbanditerna som leddes av Gunnar Lundén-Welden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.