Joe Armon-Jones: Starting Today + Ezra Collective: Juan Pablo the Philosopher

Joe Armon-Jones
Starting Today

(Brownswood Recordings)
Joe Armon-Jones wurlitzer, p, Ashebar v, Nubya Garcia ts, Dylan Jones tpt, Mutale Chashi b, Moses Boyd d, Ego Ella May v, Oscar Jerome g, David Mrakpor b, James Mollison ts, Kwake Bass d, Big Sharer v, Maxwell Owin fx. Insp Soup Studios, London.

Ezra Collective
Juan Pablo the Philosopher

Enter the Jungle Records (www.ezracollective.com)
Femi Koleoso d, TJ Koleoso b, Joe Armon-Jones p, keys, James Mollison ts, Dylan Jones tpt. Gäster: Nubya Garcia ts, Theon Cross tuba, Juan Pablo perc, Joseph Di Giovanni vln, Kate Jones vln, Jamie Lee Glinsman viola, Cristina Cooper cello. Insp Abbey Road Studios, London.

Som ett typexempel för den nya uppskrivna brittiska jazzscenen rör sig pianisten Joe Armon-Jones på flera fält när han debuterar med Starting Today. Precis som när jazzen för länge sedan definierades av influenser och melodier från dåtidens musikaler genomsyras Starting Today av vår samtids populärmusik. Dub, hiphop, leftfield och r’n’b möter jazz, soul och en stundtals ganska sleazy funk. Därtill ett av vår mörka tids mest kontroversiella budskap: godhet och tolerans. Eller som sångaren Ashebar sjunger i titellåten: “Starting today, I’m gonna wipe the blood off these streets/Starting today, spread love in the community.” Den utmejslade rytmiken driver på musiken samtidigt som stämningen stundtals är ganska avslappnad och öppen i sin funkiga skrud. In kommer även tenorsaxofonisten Nubya Garcia som i sitt solo för in både en dos andlighet som positiv futurism.

Men även om Garcia spelar några bra solon, så även trumpetaren Dylan Jones och naturligtvis Armon-Jones själv på sitt wurlitzer-elpiano, så är det inte solona som står i centrum. I den bemärkelsen är det en mycket organisk musik som framförs, låtarna bildar helheter där soloprestationerna bara är en av flera ingredienser. Samtidigt är det tydligt hur det i låtar som London’s Face ft Oscar Jerome och Ragify ft Big Shearer finns en intern spänning. Som i Ragify där r’n’b-stämningen rubbas av dubinslag, blåsarrangemang, rymdlika pianosound och en någon kantig rytmik. Eller som i den något skumma London’s Face med sin svårdefinierade utstrålning där jazz möter funk, ett plockande gitarrspel av Oscar Jerome och en inspirerad Dylan Jones på trumpet.

När jag bänder isär musiken på det här sättet och tittar på beståndsdelarna blir jag något förvånad över varför jag gillar det så mycket. Jag får för mig att det handlar om den uppriktiga musikaliska glädjen och positiviteten samt kraften i det faktum att musiken, trots sina markanta inslag av 70-tal, hela tiden blickar framåt.

Femmannabandet Ezra Collective – Bröderna Femi och TJ Koleoso (trummor respektive bas) Joe Armon-Jones, trumpetaren Dylan Jones och tenorsaxofonisten James Mollison – är lättare att definiera, och nästan lika bra. Komna ur den betydelsefulla brittiska utbildnings- och utvecklingsorganisationen Tomorrow’s Warriors har de utvecklat en mycket energifylld musik med jazz, Fela Kutis afrobeat och Sun Ras rymdfuturism som viktiga beståndsdelar. På Juan Pablo the Philosopher gör de en grymt svängig version av Sun Ras Space is the Place och vecklar in sig i afrobeatens vidunderliga värld på låten Juan Pablo. Glädje och svett går hand i hand. Det är väldigt bra på skiva men Ezra Collective ska tydligen vara helt fantastiska live.

Magnus Nygren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.