Dynamiska tubor och andlig frijazz på Fylkingen

Anna Högberg Attack. Foto: Heiko Purnhagen

Per-Åke Holmlander & Rasmus Svale Kjærgård Lund/Anna Högberg Attack
Fylkingen, Stockholm Jazz Festival, 18 oktober 2018.

Per-Åke Holmlander & Rasmus Svale Kjærgård Lund. Foto: Heiko Purnhagen

Att tuban fått en oförtjänt roll som ett underordnat instrument blev uppenbart på FRIM:s konsert på Fylkingen, inom ramen för Stockholm Jazz Festival, som inleddes med ett möte mellan den danske tubaisten Rasmus Svale Kjærgård Lund och vår egen dito Per-Åke Holmlander. Det finns mycket detta imponerande instrument kan göra om det är i händerna på rätt personer. Med den fria improvisationen som grund, gav de både tubaisterna uttryck för instrumentets stora möjligheter, i dynamik, i tonbildning, i med- och motspel … Mestadels lät det helt fritt, men vissa partier kunde ha varit skrivet för instrumenten. Enbart tuba är dock inget nytt och jag vet att Anthony Braxton har skrivit ett stycke för 5 tubor, men det är, hur som helst, ett instrument man gärna vill höra mer av!

Anna Högberg Attack, som fortsatte konserten efter paus, blev för mig en av jazzfestivalens absoluta höjdpunkter! Denna grupp, som har uppmärksammats internationellt, men som tyvärr alltför sällan ger konserter, tillhör något av det bästa vi har inom frijazzen i Sverige idag. Musiken kretsar kring Högbergs kompositioner, som har alla de kvalitéer som man ofta förknippar med amerikansk, svart frijazz: fina, medryckande och suggestiva melodier, soul-fullhet och andlighet. Men den främsta styrkan finns dock hos dessa musiker, som skickliga improvisatörer och individuella röster.

Högberg, min favorit bland altsaxofonister, inledde konserten, som sig bör, med en attack, som sedan förenades unisont med de olikartade, men till ljudbilden så kompletterande tenorsaxofonisterna, Elin Larsson Forkelid och Malin Wättring. I nästa stycke spelade de inledningsvis på duo, vilket verkligen visade vilka fina musiker de är! Konserten bestod av både nytt och gammalt material och i den tredje låten, med ett kraftfullt emotionellt uttryck och med ett fantastiskt gruppsound, fick också den eminenta pianisten Lisa Ullén ett solo. Bakom det hela matade Elsa Bergman på med sin bas, med utrymme för solospel. Hon är i mitt tycke en av våra mest spännande basister. Anna Lund inledde sista låten med ett trumsolo, mycket polyrytmik och kreativitet bakom setet och hon har utvecklat en egen stil, som alltid är helt rätt vad hon än företar sig. I extranumret fick vi också höra Högberg på baryton. Denna grupp skulle jag gärna vilja höra ofta, minst en gång i veckan!

Roger Bergner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.