Roy Hargrove 1969-2018

« 1 av 14 »

(Foto: Lasse Seger. Klicka någonstans på bilden ovan för att öppna bildspelet. Bilderna är tagna i Molde 1992, Mejeriet, Lund 1997 och Kristianstad.)

Den amerikanska trumpetaren, flygelhornisten och kompositören Roy Hargrove (född 1969) har efter flera års hälsoproblem avlidit i sviterna av en hjärtattack, blott 49 år gammal. Hargrove upptäcktes av Wynton Marsalis redan som 16-årig talang på Booker T. Washington High School for the Performing Arts in Dallas, Texas. Marsalis värvade omedelbart Hargrove till sitt band och valde att ha med honom som ung lovande huvudsolist på sina turnéer under flera år på 1990-talet. Tiden hos Marsalis kom att bli mycket betydelsefull för trumpetarens framtida karriär.

Roy Hargrove räknas som en av den samtida jazzens mest intressanta trumpetare med sitt oemotståndliga, soulinfluerade, mättade spel. Utmärkande var också hans djupa förståelse för jazzklassikerna, han påminde oss lyssnare om den långa traditionen från vilken han kom och med sin kreativa flexibilitet placera in jazzhistorien i ett nytt sammanhang.

Kombinerat med alla hyllningar från jazzkritiker så fick han ett brett genomslag även inom andra genrer som soul, hiphop och funk efter samarbeten med soul- och r’n’b-artister som Erykah Badu, D’Angelo, Nile Rogers och Macy Gray. I jazzsammanhang har Hargroves trumpet genom åren hörts på tongivande album med Sonny Rollins, Ray Brown, Shirley Horn, Roy Haynes, Marcus Miller och Oscar Petersson för att nämna några.

Hargrove var oerhört produktiv från 1990 och fram till 2009 då han kom att släppa ett tjugotal album i eget namn, från debutalbumet Diamond In the Rough (Novus) från 1990 till 2009 års storbandsplatta Emergence (Groovin’ High). Produktionstakten drogs ner väsentligt på grund av av allvarliga hälsoproblem efter 2000-talets första hälft men han medverkade på flera hyllade album där han själv inte var bandledare.

Bland utmärkelserna under sin musikaliska karriär märks en Grammy-vinst i kategorin Best Jazz Instrumental Album 2002 för skivan Directions in Music: Live at Massey Hall (Verve) med Herbie Hancock och Michael Brecker, 1998 fick trumpetaren en Grammy för Best Latin Jazz Album med sitt afro-kubanska band Crisol för skivan Habana (Verve).

Roy Hargrove gästade Sverige senast när han spelade med sin kvartett på ett utsålt Fasching under 2017 års upplaga av Stockholm Jazzfestival. Undertecknad minns den bejublade konserten då Hargrove var i sitt verkliga esse och han bland annat framförde en utsökt version av Nat King Coles Never Let Me Go – både på sång och trumpet.

Wynton Marsalis skrev på sin blogg efter dödsbudet att Hargroves status går att jämföras med bortgångne trumpetaren Woody Shaws. ”Roy fortsatte i Woody Shaws anda att besöka olika klubbar i New York, och inte bara för att spela utan också för att dela med sig av sin kunskap. Vi är här tillsammans, det är värt all ansträngning, vi behövs och det är värdefullt.”

Roy Hargrove avled på ett sjukhus i New York den 2 november 2018.

Patrik Sandberg

2 reaktioner på ”Roy Hargrove 1969-2018

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.