♥ Finn Loxbo/Karin Johansson: Vent

Omlott (Border)
Karin Johansson p, acc, Finn Loxbo g, elektronik, voc. Insp. Göteborg 2018.

Ljud jämt fördelade ofta i utkanten av vad instrumentens konventioner föreskriver.
Utan förväntningar? När gitarristen Finn Loxbo och pianisten Karin Johansson möts hugger de tag i en tradition som är inte vara tradition; rättare sagt uppbrottet och frånvändheten är dess överlämnande. Nå, det kan göras på många sätt. Johansson och Loxbo strör ut klangerna och ljuden från sina instrument över tidsspannet så att trycket är lika stort eller litet hela tiden. Variationerna består till stor del av hur instrument väljs – om det till exempel är ett leksakspiano eller en flygel, om det är diskret elektronik eller analogt. Där söker musikerna friktion. För sällan tar de tag i varandra och fröjdar runt på något vanligt vis. Ofta liknar det ett slags muttrande – men som de då lyssnar av varandra och faktiskt, slår det mig, anar vad jag hör. För plötsligt kommer några små figurer in i spelet och det svänger till, de kan till och med avbilda västafrikansk trans. Mest gungar så där småspattigt som bästa impron förmår. Genom att de fördelar musiken jämt över tiden i mängder av små instrumentala smulor uppstår en osäker jämvikt, en balans som liknar den försjunkenhet som kan höras hos Pauline Oliveros eller för den delen gamelanmusik. Den frånvarande mittpunkten gör sig påmind genom sin bortavaro. Kvar är förfinade rörelser mellan fragmenten som håller allt på osäker plats. Strålande orädd impro utan klichéer.

Thomas Millroth

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.