Bobo Stenson Trio frammanade en skön meditativ stämning

Foto: Gunnar Holmberg

Bobo Stenson Trio
Västerås Konserthus/Jazzens Vänner, Västerås, 27 november 2018.

En mörk höstkväll i slutet av november gav hemmasonen Bobo Stenson tillsammans med sina två medmusikanter i Bobo Stenson Trio en bejublad konsert i Västerås Konserthus inför välfylld salong. Efter 40 år i branschen har trion – med Stenson själv vid flygeln, musikprofessorn Anders Jormin på kontrabasen och slagverkaren Jon Fält vid trummorna – positionerat sig som en av de riktigt stora jazzgrupperna såväl nationellt som internationellt. Bobo Stenson Trio är en sammansvetsad enhet snarare än tre separata musiker. Gruppen verkar i en tradition som började med pianisten Bill Evans och hans trio där samtliga tre musiker tillerkändes lika värde. Esbjörn Svensson Trio är ett annat exempel på en väl integrerad pianotrio i samma anda. Traditionen lever vidare med Bobo Stenson Trio, som trots det lågmälda kammarmusikaliska anslaget utstrålar en sällsam kraft och intensitet.

I flera låtar går noterade tematiska partier och improviserade solopartier i varandra för att inte sällan smälta samman. Huvudrollen flyttar runt från den ena spelaren till den andra via övergångar, som ibland sträcker sig omlott för en kortare stund. I Don Cherrys komposition Don’s Cora Song introducerar kontrabasen en tvåtaktersfras som småningom tas över av flygelbasen och upprepas genom hela stycket. Anders Jormins basspel imponerar. Med briljant teknik rör han sig lekande lätt över basens hela greppbräda. Som temapresentatör spelar han i flertalet fall med stråke, ofta i flageolettläge. Hela fem av de elva nummer som framförs är komponerade av Jormin, bland dem konsertens enda swing-betonade låt Stilla, som bärs upp av en suggestiv envist återkommande basfigur. Jon Fält sitter visserligen bakom ett trumset men hans roll är snarare slagverkarens än trumslagarens. Ett nötande på cymbalerna enligt modellen ”på-tisdag-på-tisdag” finns inte för Fält. Istället deltar han fortlöpande i skapandeprocessen, ständigt alert att reagera på varje ny situation. I sin slagverkarroll ser han även till att lyfta in humoristiska inslag som plötsliga stopp eller oväntade ljudeffekter.

Bobo Stenson själv är inte de ”stora ordens man”. Han är inte heller någon tekniknörd. Hans sparsmakade kammarmusikaliska spelstil är som en ädelsten som slipats och polerats genom åren. I vissa låtar skymtar spår av svensk folkmusik fram med nakna klanger på flygeln och tankarna söker sig till arvet efter Jan Johansson. Andra låtar uppvisar maffiga ackord med dissonanta inslag och bekant rytmik som hämtar näring från pianisten McCoy Tyner. Stilpaletten inkluderar även intryck från klassisk musik inte minst i stycken som Béla Bartóks Wedding Song From Poniky och Elégie av Erik Satie. Över alltsammans sträcker sig en genuin jazzkänsla som smälter samman de till synes disparata elementen till en homogen musikalisk formation, unik i sitt slag. Och det allra finaste som följer med Bobo Stenson Trio är en skön meditativ stämning med näst intill religiösa förtecken, en stämning som bottnar i kompromisslöshet och musikalisk ärlighet.

Leif Linnskog

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.