Jimmy Halperin & Pål Nyberg Trio gav konsert i Tristanos anda

Foto: Roger Bergner

Jimmy Halperin med Pål Nyberg Trio
Fasching, Stockholm, 21 februari 2019.

I år skulle den amerikanska pianisten, kompositören och läraren Lennie Tristano (1919–1978) fyllt 100 år! Tristanos intrikata kompositioner – med en komplex harmonik och rytmik och en kontrapunktisk uppbyggnad, men med stor improvisatorisk frihet inom ramarna – har kanske alltid tillhört en konnässörernas och musikernas musik. Samtida med Charlie Parker och Bud Powell och inspirerad av bebop utvecklade Tristano sin helt egen stil i slutet av 40-talet och knöt elever till sig som skulle komma att bli framstående solister, bland annat Lee Konitz och Warne Marsh.

I Sverige var intresset för Tristano begränsat till det tidiga 50-talet med Bengt Hallberg som en viktig efterföljare samt några till. Långt senare i nutid har Per Texas Johansson, Johan Graden och Konrad Agnas tagit upp Tristanos musik på den uppmärksammade skivan Bakgrundsmusik som kom ut 2017.

Den New York-baserade saxofonisten Jimmy Halperin (f. 1958) har ägnat en stor del av sitt liv åt Tristanos musik och även studerat för denna. Med Pål Nybergs trio – Pål Nyberg (gitarr), Robert Erlandsson (bas) och Andreas Fryland (trummor) – har han spelat sedan 2014 och gjort två skivor.

Konserten inleddes med en klassiker, Lennies Pennies och följdes av Konitz Sound-Lee och Rolf Billbergs Fobic, som genom Nyberg också blev en hyllning till trumpetaren Jan Allan som närvarade i publiken. Billberg låg stilistiskt nära Konitz och spelade med Allan. Innan paus spelade gruppen Halperins Psalm för att sedan avsluta med Marshs Background Music.

Halperin är en mycket driven och skicklig tenorsaxofonist. Till skillnad mot Marsh, som gärna favoriserade att spela i altregistret, går Halperin mer ner på djupet. Nyberg, Erlandsson och Fryland utgör en briljant trio i sammanhanget och det hörs att dom har spelat ihop under en längre tid. Nyberg bjuder på många fina gitarrsolon och ett modernt drag i musiken är att bas och trummor har en mer framskjutande roll än vad de hade i Tristano-musiken på 50-talet, där de användes mer ekonomiskt och hade en understödjande funktion till solisterna.

I andra set får musiken ett ännu större flöde med ett tätt samspel och inleds med en låt av tenoristen Ted Brown, en annan i kretsen kring Tristano och här bjuder Halperin på fina Marsh-fraser. Halperins egen Cycle Logical är en komplicerad låt med mycket kontrapunkt och här spelar han ett av kvällens finaste solon, mycket bra! I standardlåten You Don’t Know What Love Is antyds bara melodin för att sedan bli en resa genom harmonierna. Här spelar Erlandsson också ett fint bassolo. Nu när konserten verkligen är på sin topp följer lysande versioner av Tristanos Wow och Konitz Subconscious-Lee. Som extranummer fick vi höra en kort 317 East 32nd Street, som ju var adressen till Tristanos studio i New York.

Tristano-traditionens musik lever och den tål att utmanas av musiker som vill pröva nya saker. Hoppas att 2019 kommer att bjuda på fler konserter i Tristanos anda!

Roger Bergner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.