Windemo & Strid: The Mattön Sessions No. 4

Mowinde (windemo.se)
Mattias Windemo g, Raymond Strid slagv. Insp. Mattön, Gysinge 2017-2018.

Det finns musiker som verkar vara dömda att gå under radarn. De håller hårt i sitt, vänder och vrider på de idéer de fastnat för. Några av dem kommer på något mer och lyser plötsligt på scenen. Men Raymond Strid hör till de förra – och visst är det här de intressantaste konstnärskapen finns och hörs. Strid är en av dem. Hans klanginriktade trummor, som av och till både smattrar och klingar som ekon ur jazzen men ändå inte är det, går inte ta miste på. På sitt sätt har han skapat egna former av formuleringar som haft som syfte att hålla sig bortom formernas bundna värld. Tillsammans med Windemos gitarr uppstår ett universum av små skeva ljud. Klanger de två kliver in i tillsammans bara för att höra dem. Cymbaler eller inexakta virvlar under gitarrens sökande strängar – det är hur bedövande häftigt som helst. Fast det inte borde räcka, men här blir varje klang maxad i egen rätt. För de här två musikerna passar alla klanger ihop särskilt om de skaver mot varandra eller ballar ur. Det är en resa bara för lusten att höra de bjuder på. Saker känns igen men hörs aldrig likadant. Just i det motsägelsefulla finns Strids och Windemos mästerskap.

Thomas Millroth

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.