En mycket givande kväll i FRIM:s regi

Moir/Rodrigues. Foto: Johan Jacobsson Franzén

Streifenjunko + Moir/Rodrigues
FRIM/Fylkingen, Stockholm, 18 april 2019.

Föreningen för fri improviserad musik (FRIM) är värd för en alternativ, mycket givande konsertserie på Fylkingen. På skärtorsdagskvällen ägde nummer 14 rum med två duor: Först kontrabasisten Johan Moir och cellisten Guilherme Rodrigues som spelat ihop i olika konstellationer i Berlin men nu slagit samman sina stråkar. De jobbar med orgelpunkter i stråkinstrumentens lägre register och skapar än skarpa. Än dova övertoner med hjälp av föremål som skruvar, nypor, pinnar, sordin och klossar som appliceras på strängarna och instrumentkropparna.

Borduntonerna i moll ger en känsla av lågmäld men likväl mullrande doom eller death metal. Som ett stilla dån från Karmanjaka eller när The String Quartet spelar Metallica mer oroväckande än bandet. Kontemplativt och samtidigt apokalyptiskt. Duon låter tonerna och ackorden, stämmorna och stämningarna skölja över publiken i vågor, fastän i ett tämligen jämnt flöde, inga vågtoppar och -dalar. Deras improvisationer kan höras på nya skivan Hollow Wood (recenserad i OJ #5/2018). En välkommen bekantskap!

Streifenjunko. Foto: Johan Jacobsson Franzén

Efter paus tar blåsinstrumenten över. Norska Streifenjunko består av Eivind Lønning på trumpet och Espen Reinertsen på tenorsax och altblockflöjt. Till det nyttjar bägge instrumentalister en räcka elektroniska hjälpmedel som modulatorer, trummaskiner, ekokammare men även mindre slagverk som klossar, klockspel, skramlor. Det ger förvisso soundet ett rikt register fast alla prylar och trådar de måste hålla reda på blir lätt stressigt.

Spelningen inleds och avslutas som senaste skivan Like Driving (recenseras i OJ #2/2019). Däremellan ett längre stycke som arbetar mer med akustiken, med tomheten och mellanrummen. De jobbar med orgelpunkter i stråkinstrumentens lägre register och skapar än skarpa, än dova övertoner med hjälp av föremål som skruvar, nypor, pinnar, sordin och klossar som appliceras på strängarna och instrumentkropparna.

Oavsett om Fylkingen är hel- eller halvfull är dess konsertrum förmodligen Stockholms mest anpassade till alternativ musik. Och ljudet: teknikerna lyckas alltid bringa det bästa ur instrumenten, vare sig de är akustiska eller elektroniska.

Moir & Rodrigues når både djupare och innerligare med sitt enkla och direkta spel; som hade de hörsammat Henry David Thoreaus uppmaning ”Simplify! Simplify!” och skalat bort allt onödigt utanverk. Medan Lønning & Reinertsen hotar att drunkna i alla detaljer och manicker och tidsangivelser. Som att inte se skogen för alla träden. Att spela är som att följa trafiksignalerna, säger Streifenjunko, ”like driving”. Kanske de ska testa cykeln nästa gång!

Rikard Rehnbergh

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.