Bobo Stenson vinner Gyllene Skivan

Foto: Lasse Seger

För fjärde gången kammar Bobo Stenson Trio hem Gyllene Skivan. Denna gång med albumet Contra La Indecisión. Det är en uppriktigt glad och ödmjuk Bobo Stenson som tar emot beskedet. ”Vad kul! Det känns fantastiskt, jävligt kul!”, säger han glatt. Det har gått bra för albumet, på Spotify har titelspåret passerat fyra miljoner lyssningar.

Han är faktiskt lite överraskad över att åter vinna Gyllene Skivan den så prisade Bobo Stenson.
– Man tror ju liksom inte att det ska gå så här. Det finns ju ett så enormt utbud av inspelningar. Det är massor av folk som håller på så det uppskattas, det är otroligt roligt, säger han.
För honom har Gyllene Skivan alltid varit något speciellt. Redan från tidiga år när han såg den imponerande listan med de som fått utmärkelsen.
– Ja, man tyckte att det var något väldigt märkvärdigt. Man tänkte ”Vem ska få Gyllene Skivan i år”. Det var inte lika fullt med band och plattor på den tiden. Men det har alltid varit betydelsefullt och laddat, helt klart.
För över 50 år sedan kom den unge pianisten Bobo Stenson in från sidan i det svenska jazzlivet. Han spelade tidigt en friare jazz i Västerås med Gunnar Fors, sedan på 70-talet med exempelvis Rena Rama som stack ut med sin moderna och världsinspirerade jazz. Men han vann gehör hos såväl den svenska publiken som hos kritikerna. Sedan flera decennier är han en av de allra största. Sedan 1996 års vinst med Reflections (ECM) har han med trion vunnit Gyllene Skivan 2005 med Goodbye (ECM), 2012 med Indicum (ECM) och nu 2018 med Contra La Indecisión. Han har också spelat på flera andra vinnande skivor, redan 1966 på Börje Fredrikssons Intervall (Columbia), sedan 1973 med Putte Wickmans Happy New Year (Odeon) och 1974 med Bernt Rosengrens Notes from the Underground (Harvest). Nämnde Rosengren är också den som leder ligan med flest Gyllene Skivor i eget namn sedan starten 1954, fem guldskivor har det blivit genom åren. Bobo Stenson placerar sig som god tvåa med sina fyra.
– Efter alla dessa år, är det klart att det är kul att det fortfarande funkar. Jag har ju varit med så länge och har läst den här tidningen i alla år och vet ju vad Gyllene Skivan betyder. Jag kommer ju ihåg när Börje Fredriksson fick Gyllene Skivan. Då var jag ju med vet du. Det var ju ett tag sedan. Det är häftigt att ha varit med på hela resan liksom. Jag tycker det är stort, säger han.

Foto: Lasse Seger

Contra La Indecisión spelades in i maj 2017. Albumets gemensamma nämnare, förutom gruppens så karaktäristiska sound, hittar man i de starka melodierna. I den längre intervju som OJ publicerade med Bobo Stenson i nummer 1 2018 berättade han att valet av låtar hade skett under en öppen och längre process. Valen var sällan självklara, det gick från egna kompositioner (framförallt av basisten Anders Jormin) till klassiska av tonsättare som Bela Bartók, Federico Mompou och Erik Satie. Och sedan titellåten från den kände kubanske artisten Silvio Rodríguez.
– Det är kul att ge sig på något annorlunda och se vad man kan forma det till. Det är roligare än att bara ha egna låtar eller gamla jazzlåtar. Jazzlåtarna är ju redan gjorda så bra, och de kanske inte riktigt passar vår stil, sade Bobo Stenson då.
Sedan albumet kom ut har trion spelat materialet i flera europeiska länder, dessutom gjort flera radioinspelningar. I Sverige hade de en kortare turné i höstas och i början av april i år var de på turné i Västsverige. På programmet fanns en stödkonsert från jazzklubben i Trollhättan som var en av klubbarna som Kulturrådet utan förvarning ströp stödet till.
– Albumet har blivit väl mottaget må jag säga. Ja för fan. Brittiska Jazz Journal hade oss på omslaget i slutet av förra året. Sedan har jag fått höra att titellåten har laddats ner mer än tre och en halv miljoner gånger. Kan du tänka dig alltså!
I skrivande stund i slutet av mars har antalet ökat till en bra bit över fyra miljoner.
– Vad säger man om det alltså? Det är inte klokt. Det råkade bara bli så att vi tog med den. Vi har ju haft med en och annan Silvio Rodriguez genom åren. Det finns ju ingen baktanke med det, vi gillar bara hans melodier och de är kul att spela, säger han.
Ett år har nu gått sedan skivan släpptes och Bobo Stenson är åter inne i processen för att spela in ett nytt album.
– Nu pratar vi igen om att försöka få till någonting, men det är vi inte klara med på något sätt. Hela den här processen är långdragen, och det ska passa in i skivbolagets utgivningar.
Men det är inte så att ni börjar med något koncept, utan det är med ett hopplock eller vad man ska kalla det för?
– Ja, så har det varit hittills faktiskt. Vi har inte haft något tema som, vad ska vi dra till med, att vi bara ska spela Billie Holiday-låtar eller något sådant där, Cole Porter. Det har vi inte gjort, ännu. Det kan ju hända att vi kommer att göra det, det vet man ju inte riktigt. Vi kanske skulle kunna hitta något som vi sade, ”Oj, det där kanske vi skulle fokusera på”. Det kan ju hända. Det kan gott hända.
Vad skulle det kunna vara då?
– Ja, det vet i fasen, skrattar han. Jag vet inte, svensk folkmusik. Nej det kan jag inte säga så här på raken.
Men det är inget ni tänker på till nästa album eller?
– Nej, det har vi inte gjort ännu. Så än så länge är det öppet, som vanligt, att komma med förslag på låtar.
Och än så länge kan han också fortsätta att njuta av Contra La Indecisión, 2018 års Gyllene Skiva.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.