Martin Ehrling om AAM (med bildspel!)

[Best_Wordpress_Gallery id=”170″]

AAM
Larrys Corner, Stockholm, 10 maj 2019.

Arne Forsén är en mångsidig pianist som nyligen släppt en skiva med folkmusikfärgad jazz från Norrbotten. Paralleller har i recensioner dragits till Jan Johansson.
Att se Arne Forsén i det lilla formatet är en ynnest att se fram emot.
Larrys Corner är den perfekta platsen, ett vattenhål för oväntade tillställningar. Mysfaktorn står högt i tak i den pyttelilla lokalen. Trettio personer och lokalen är fylld till bristningsgränsen.
Mina öron är förkalibrerade för glesa jazztoner av melankoliskt norrbottniskt slag.
Denna kväll spelar Arne Forsén i en nya konstellation AAM: Arne Forsén piano, Andreas Axelsson trummor och Mats Dimming kontrabas.
Trion startar med spel på aluminiumkärl, som böneskålar från en helgedom i Himalayas bergstrakter. Mässingsbjällror klingar. Vinande och skrapande ljud tilltar från kontrabas och trummor och når snart orkanstyrka. Min vän Magnus sitter på golvet framför bastrumman. Tryckvågen för honom tillbaka till tonåren framför Bosse Skoglunds bastrumma, på en spelning på Folkhögskolan i Leksand på 70-talet.
Här på Larrys Corner är det verkligen friform à la Cecil Taylor som gäller. Fullt ös i två set. Basisten med sitt långa skägg kränger vaggande fram och åter. Stundtals en böljande puls från Kapstadens Dollar Brand/Abdullah Ibrahim i pianospelet. Knixiga rytmfigurer på trummorna.
Norrlands melankoliska folkton är inte att skönja.
I pausen utannonserar Arne Forsén en duokonsert följande kväll i norrländsk folkton med Jonas Knutsson på Stallet.

Martin Ehrling